Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nästa höst bör det vara trettio år,» svarade Sara.
»Sara är nu, som jag tror, min enda lefvande slägting.»
»Så är det.»
»Min mor och Saras voro systrar, följaktligen äro vi
köttsliga kusiner.»
»Ja visst,» instämde hushållerskan, något öfverraskad
af kommissariens goda slägtminne.
»Sara har den sorgfriaste framtid, ty när jag dör, blir
Sara min enda arfvinge... Jag lemnar, gudnås, ej stort
efter mig, men det bör bli tillräckligt för en så ordentlig
och hushållsaktig qvinna som hon.»
»Kommissarien tror att jag öfverlefver honom?»
»Nog är det möjligt.»
»Men inte troligt... Kommissarien är bara femtio år,
stark och vid bästa helsa... Jag är tio år äldre, jag, har
varit krasslig, så långt jag kan minnas tillbaka.»
»Just deri ligger möjligheten af ett längre lif, kära
Sara... Vanan att vara sjuk härdar kroppen mot döden,
medan den, som aldrig varit det och inte är van vid den
minsta åkomma, ögonblickligen kan stupa... En mager och
eländig häst kan länge af gammal vana draga lasset, fast det
går efter omständigheterna; men en fullblodig, spänd för
samma lass, rycker ofta så häftigt till, att han störtar...
Allt det der är gammalt som gatan och lönar inte heller
mödan att tala om.»
»Men hvad menar då kommissarien med allt det der?»
»Tålamod, kära Sara, jag kommer snart till
hufvudsaken... Under hela den tid Sara varit hos mig har hon
egt mitt hela förtroende.»
»Åhja visserligen,» svarade Sara, menande kanske att
detta förtroende hvarken varit smickrande eller vinstgifvande
för henne.
»I alla vigtiga saker har jag endast vändt mig till
henne, och jag medger, att hennes råd alltid varit till min
sanna nytta.»
»Det skulle glädja mig om så varit, nog har jag bjudit
till att vara kommissarien till lags.»
»Och det har lyckats, min snälla Sara,» förklarade
Brodén, klappande med den vänligaste min sin slägting och
hushållerska på axeln. »Man kunde löpa genom hela
Danderyd, ja, genom hela Stockholm och ändå fåfängt söka
hennes like... Fortfar som hon börjat; hon har lika mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
