Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ser man på så oskyldig hon gör sig,» fortfor
kommissarien under samma skämtsamma ton; »om Sara blott ville
säga mig, hur det är henne möjligt att komma åt nyckeln,
den jag hela dagen bär i min ficka och om natten alltid
har på mitt högra långfinger?»
»Nyckeln! Hvilken nyckel?»
»Nyckeln till min kassakista, måtte hon väl veta!»
»Har jag haft nyckeln till kommissariens kassakista?»
»Ja, det vill säga, hon har först tagit den från mitt
finger och sedan satt dit den igen... Men hur det kunnat
ske, utan att jag vaknat, jag som är så lättsöfd, jag som
sofver lik en fågel, det är mig oförklarligt, och derför
är jag nyfiken att veta hur det gått till.»
»Och hvad skulle jag väl ha gjort med nyckeln?»
»Öppnat min kassakista, naturligtvis.»
»Och hvad skulle jag ha gjort i kassakistan?»
»Tagit på narri, det förstås, ena gången en silfverskål,
den andra en gulddosa, den tredje ett juvelsmycke och så
vidare... Gamla toka, som ännu kan vara road af dylika
barnsligheter!»
»Det vill säga att jag stulit ur kommissariens
kassakista!» utbrast gumman, resande sig från stolen, gulgrön i
ansigtet af harm.
»Stulit!» upprepade Brodén; »hvem har sagt stulit?...
Mellan främmande personer heter det visserligen stjäla; men
emellan slägtingar och goda vänner heter det ju blott taga,
men på narri, på spektakel, för att sedan, när egaren
börjar bli ängslig och håller väsen, ge alltsammans tillbaka
och göra honom glad igen... Ingenting ondt i det, aldrig
skadar det att göra en menniska glad, om också sättet icke
alltid är det finaste... Det är just de omvexlande
sinnesrörelserna, som pigga upp lynnet och hålla själ och kropp
tillsammans... Visst är det så, tokroliga Sara!»
»Kommissarien är galen!» ropade Sara, görande min
af att gå.
»Spela nu inte längre, menniska!» ropade Brodén,
hållande henne qvar; »ut med sanningen, så framt ni inte
vill att jag skall tänka det värsta om er!»
»Ni tänka det värsta om mig!» yttrade gumman med
den djupaste förtrytelse; »om mig, som i trettio år vårdat
ert hus och under hela denna tid inte fått så mycket som
af en knappnåls värde ur er hand!... Ha inte mina gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
