Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvart?»
»Till kommissariens gård eller rättare till det ställe der
den stått.»
»Godt! Jag skall följa er, om det är nödvändigt...
Men vänta, det är för långt för er att gå i solhettan. Jag
vill sätta för en häst.»
Byggmästaren ledde in sin ridhäst i stallet och
derifrån en af gästgifvarens, den han lät spänna för en gammal
bredschäs, likaledes tillhörande hans vän.
Derefter lyfte han den gamla qvinnan upp i schäsen,
tog plats vid hennes sida och lemnade gästgifvaregården.
Under färden berättade Sara för honom många
underliga saker, af hvilka ett och annat genom klockaren Malm
redan kommit till hans öron. Samtalet rörde naturligtvis
kommissarien och hans sömnvandringar.
»Det var först några dagar före hans död jag kom
underfund med hur allt hängde tillsammans,» berättade Sara.
»En natt fick jag ingen blund i mina ögon, och som jag
omöjligt kunde ligga, steg jag upp och satte mig framför
fönstret. Bäst jag satt, såg jag till min stora förskräckelse
en hvitklädd skepnad hasa sig ned utför balkongen, som
var midt öfver mitt fönster. Jag hade väl hört omtalas, att
ett spöke skulle nattetid irra kring vår gård, men ville inte
tro på hvad man sade. Nu såg jag tydligt den hvita
skepnaden stanna med ansigtet vändt mot mitt fönster. Natten
var ljus, och jag kände snart igen kommissariens ansigte.
Förvånad skyndade jag ut för att se hvad han kunde ha
för sig ute på en sådan tid af dygnet. Utkommen, blef
jag då varse att han bar något i ena handen, men hvad det
var såg jag ej. Vidare såg jag honom taga en stege, som
alltid fanns hängande på grundmuren till huset, och den
förde han med sig.»
»Hvart?»
»Ett godt stycke in i skogen.»
»Ni följde honom?»
»Jag följde och såg honom slutligen stanna framför ett
mycket gammalt träd, mot hvars stam han uppreste stegen.»
»Vidare.»
»Han klef uppför stegen, men när han uppnått de
öfversta pinnarna, stannade han, dold af de stora grenar-,
som omgåfvo honom.»
»Hur länge stod han så?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
