Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Blott en kort stund. Derefter kom han ned, tog
stegen med sig och gick hem tillbaka.»
»Men hade inte med sig det andra, som ni sett honom
bära hemifrån?»
»Nej... men när han kommit hem, hängde han stegen
på dess vanliga plats.»
»Och derefter?»
»Klättrade han upp på altanen igen och gick in till sig.»
»Men anade ni inte redan då, att han gick i sömnen?»
»Jag visste ej hvad jag skulle tänka, men när följande
natt samma uppträde förnyades och jag derjemte erinrade
mig att dylikt förut inträffat i vår slägt, så förstod jag hur
det förhöll sig.»
»Men att ni inte yppade alltsammans för honom, när
ni såg hans lidande om dagarne!»
»Det var min föresats att slutligen uppdaga allt och
visa honom det gömställe som förvarade hans skatter, och
hade han lefvat några dagar till, skulle han ha vetat allt...
men jag tyckte, att han förtjente något straff, icke blott för
den nedriga misstanke han en gång hyste om mig, utan
äfven för den hårdhet och grymhet, hvarmed han behandlat
alla som med honom stått i ringaste beröring.»
»Nå ja, nog var han sin lön värd, det måste man
medgifva... Er värde frände var sådan, att han kunnat spela
domino med sin egen faders ben.»
»Emellertid har hans ömkliga slut gripit mig djupt,»
förklarade gumman, torkande sina ögon, »och ångern öfver,
att ej ha gjort hvad jag bort göra plågar mig svåra, ty
det tillkommer Gud att straffa, men inte den arma dödliga
menniskan.»
»Nå, är ni nu säker på att hitta till det der
märkvärdiga trädet?»
»Ja.»
»Och det är er mening att föra mig dit?»
»Ack ja... Jag måste ju vända mig till någon för att
få hjelp, ty inte förmår jag ensam stiga upp i det höga
trädet och leta rätt på den olycksaliga skatten.»
»Det förstår jag nog.»
»Och inte kan man gerna i en sådan sak vända sig
till hvem som helst... Men för er, unga herre, har jag ett
gränslöst förtroende.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
