Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödgräfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 dödgbäfvaken.
dansen. Nu stod han utanför jerndörren till grafkoret.
Han putsade ljuset i sin lykta, satte nyckeln i dörren, spratt
till ånyo vid det buller det upplästa låset förorsakade och
befann sig nu i koret.
3-
Lyktans sken bröt sig mot den blanka plåten på en
likkista, som, öfverklädd med svart flanell, reste sig från
sin katafalk i bakgrunden. På locket hvilade en liten
myrtenkrona, tillkännagifvande, att en brud, förr jordens, nu
himmelens, slumrade under det svarta, hårda täcket. En
rik, bländande hvit garnering föll, lik ett smalt sparlakan,
utåt den trånga sängens sidor. En lätt rysning genomilade
dödgräfvaren, hvars fantasi redan var inkräktad af en mängd
underliga föreställningar. Fem års frånvaro från hemmet
och kyrkogården hade gjort honom främmande för de
scener vid grafven, hvartill han, som barn, så många gånger
varit vittne. Att i natten öfvervandra kyrkogården, skild
från en mängd döde af ett jordlager, minst tre alnar djupt,
var nu i hans tanke en småsak mot att ensam befinna sig
här i koret, der endast en half tums planka stängde döden
från lifvet och der denna döda var en i förtid utblommad
ros, våldsamt sliten från en jord, hvars prydnad och vällust
den en gång varit.
När ålderdomen nedstiger i grafven, är det som det
skulle så vara. • Det är en skuld, som i sin naturliga
ordning betalas. Visst är det lån, man en gång bekom
såsom rörligt kapital, något nött och till sitt värde
förminskad!; visst är det mynt, man återgifvit, icke på långt
när så godt, som det man emottog; denna hjessa af silfver,
som man deponerat i grafvens riksbank, motsvarar icke det
rena dukatguld man i lifvets morgon inhändigade och hvars
glans spred sig så skön öfver kinderna och göt eld och lif
i ådror och nerver; men det kan vara godt nog åt döden
och förgängelsen, allenast Han deruppe, Han som bor ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
