Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år vi lefvat tillsammans, så många gånger talat till mig om
himmelens godhet och nåd, att det tygellösa, vilda hjerta,
jag skänkte dig, slutligen måste följa dig på dina himmelsfärder
och i dem finna sin högsta lycka, näst lyckan af din
kärlek ... Tviflet och hatet, som ditintills beherskat min själ,
hur förstod ej du att uppmjuka dem, att upplösa dem i
ömheten för dig och erkänslan för himlen! ... Och nu
måste jag höra dylika ord från dina läppar!»
Några minuters tystnad följde, hvarunder båten
fortsatte sin kosa med om möjligt förökad hastighet.
»Hvems var gossen, som föll i sjön vid hamnen?»
sporde roddaren, när han vid ett tillfälle hvilade på årorna
och torkade svetten från sin panna.
»Det var ... men kände du inte igen mannen, som tog
emot gossen?»
»Nej.»
»Det var gevaldiger Kron.»
»Han? ... Hvad ville han? ... Skulle han kanske
misstänka ...»
»Jag tror det knappast ... Det var hans son, som föll i
sjön ... Lyckligtvis var jag så nära med båten, att jag kunde
nå den stackars gossen, som säkert drunknat, om jag inte
varit der.»
»Han var då inte död?»
»Nej, jag vill hoppas det.»
»Men jag tyckte, att du ...»
»Ja, jag ropade att han var död, för att vända faderns
uppmärksamhet från dig, som i detsamma kom ... En lycklig
ingifvelse!»
»Det hade varit bättre om gossen fått ligga der han låg.»
»Hvad säger du? ... Du som alltid varit så mild och
god mot allal»
»Hade pojken stannat qvar på sjöbotten, så skulle
fadern nu som bäst vara sysselsatt med att dragga efter
honom, i stället för att han kanske nu ... Hvarför lät du
inte pojken ligga?»
»Jag hade inte hjerta att låta det stackars barnet
omkomma,» inföll Anna; »det är också en frukt af de
lärdomar du gifvit mig ... Icke heller dessa orden kommo
från ditt hjerta.»
»Anna, när hjertat sitter i halsgropen, så känner det
ingen skilnad mellan godt och ondt ... Jag känner Kron af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>