Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte för det jag just fruktar något, men det kan vara
farligt att ständigt bära den här pjesen på sig ... du är
något barnslig, Anna!»
»Och du är något feg ... lika godt, du skall slippa
den ... jag vill inte besvära dig med den.»
»Så gif mig den då ... jag skall göra som du säger .. .
men medgif att du är den underligaste varelse under solen,
liksom du också är den skönaste.»
»Du har ett godt hjerta, Bruno,» yttrade Anna,
belönande honom med den ömmaste blick; »det vill också ett
sådant till för att kunna öfverse med en sådan besynnerlig
och nyckfull varelse som jag är ... o, hvad skulle väl blifva
af mig, om jag inte hade dig vid min sida!»
Bruno visste icke rätt om han borde förvånas eller
glädjas. Det var också för första gången han lyssnat till
så milda och hjertliga toner från Annas läppar. Zigenarens
svarta ansigte ljusnade allt mer och glänste slutligen som
en vårmorgon, från hvilken nattens slöja nyss fallit.
Anna steg upp från soffan och närmade sig en
smakfullt arbetad byrå, hvars klaff hon uppläste.
Brunos glädjestrålande ögon följde hennes rörelser och
sågo, hur hon ur en lönlåda i byrån framtog en liten
kristallflaska, till hälften fyld med ett mörkt, flytande ämne,
och derefter stoppade den i en af den svarta plånbokens
rum. Dock gjorde hon detta icke på något hemlighetsfullt
sätt, utan tvärtom vände sig så, att Bruno skulle märka det.
»Hvarför lägger du den der flaskan i plånboken?»
frågade Bruno; »af den der sorten har jag tillräckligt förut ...
ja, mer än tillräckligt för tolf grafvar.»
»Jag vet det,» svarade Anna; »men jag vågar inte
längre ha denna flaska i mitt förvar, och derför vill jag
gömma den i plånboken.»
»Du vågar inte, säger du? ... Du skulle inte våga
det!... En ny gåta, Anna!»
»Nej,» genmälde hon med dyster högtidlighet i rösten;
»det gifves ögonblick, då den onde anden faller öfver mig
och jag vore färdig att tömma den dryck, som detta
förfärliga glas innesluter ... ja ofta, ofta!»
»Hvarför har du då ej för längese’n krossat denna flaska
eller slagit bort dess innehåll? ... Hvad hade varit enklare
än det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
