Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bäste fader? ... Nej, de ville ingen mildhet ... jag vill det
ej heller! ... Ve öfver dem! ...»
Med hårdt sammanknutna händer och ögonen stirrande
mot golfvet fortsatte zigenerskan sin vandring fram och
tillbaka.
»Men,» återtog hon och stannade, »denna qvinna, som
jag dödat, och detta barn, som jag skall döda, hvarigenom
ha de förbrutit sig mot mig? ... Intet, intet ha de gjort
mig ... Men hvad ondt hade väl jag gjort, hade mitt barn
gjort för att så skoningslöst förkrossas? ... Kröp jag inte
som en mask vid bödelns fötter den der rysliga natten i
fiskarstugan och bad jag inte honom, så att timret i
väggarna kunnat brista i tårar dervid! ... Han slog mig, slog
mitt oskyldiga barn! ... Hans grofva händer fylde min vackra
flickas ansigte med blod! ... Sorg och förtviflan, död och
förbannelse öfver hans hufvud! ... Det är den stränga
vedergällningsrättén, den eviga rättvisan jag utöfvar ... jag har
ingenting att förebrå mig, ingenting att ångra.»
Sålunda resonnerade denna stora förbryterska, och på
samma sätt resonnera nästan alla, som vandra på lastens
eller brottets bana.
Oräkneliga äro de vägledande stjernorna, som stråla från
himlahvalfvet, oräkneliga likaså de förvillande lyseldar, som
tränga upp ur afgrunden. Ymnig är den vishet, som flödar
från höjden, men också lika ymnig den sofism, som skjuter
upp ur mörkrets djup. De onda, liksom de goda, sakna
aldrig motiv för sina handlingar eller vapen att försvara
dem med, såväl utom som inom sig sjelfva.
Anna Jolanta Bränner, med sitt af naturen vilda och
af ingen uppfostran från barndomen tämda lynne, hade
aldrig gjort sig minsta begrepp om lagars nödvändighet och
oumbärlighet för samhället. Derför kunde hon icke fatta,
hvaruti hennes älsklings brott bestod och följaktligen icke
heller inse nödvändigheten af straffet. Lägger man härtill
straffets stränghet, hvaröfver hon kanske med skäl kunde
klaga, enär lifvets förlust för ett dylikt brott onekligen torde
vara för mycket — något som äfven senare tider tyckas
hafva insett — samt då dertill kommer en fullkomlig brist
på gudsfruktan med dess begrepp om kärlek och försoning,
alldenstund zigenerskan knappast inhemtat de första
grunderna af kristendomens milda lära — så låta sig lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
