Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amanda, som hörde rasslet af riglarne, vände sig
förskräckt om; men innan hon hunnit ens ana meningen med
dessa försigtighetsmått, störtade Räyel emot henne, slog sina
armar om hennes smärta lif och tryckte henne våldsamt
mot sitt bröst.
»Nu må han komma!» ropade den ursinnige; »såsom
brudgum ej, men väl som marskalk på vårt bröllop . . . ha,
ha ... min var du, min blir du! .. . Hvarken himlar eller
afgrunder rycka dig nu ur mina armar! ... Kom, kom, du
älskade ... du skönaste.»
»Marie, Marie! Hjelp, fräls mig!» jemrade sig Amanda,
nästan qväfd mot den vansinniges bröst.
Ett starkt buller, blandadt med gälla ångestrop, hördes
utifrån tamburen.
»Ah, du är mer yppig och skön än gracernas moder!»
fortfor Räyel med blodröd panna och gnistrande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
