Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Alm, Alm! Evige, barmhertige Gud!»
»Må jag nu fritt bli fördömd!» rasade våldsverkaren;
»jag far dock till helvetet med himlen i famnen!»
Dervid drog han med sig Amanda, i trots af hennes
förtviflade motstånd och sönderslitande klagorop, bort till
den sidan af salongen, der qvällens skuggor draperade sig
öfver en gyllene divans purpurröda sidenkuddar.
I detsamma uppsprang salongsdörren med en skräll,
hvaraf hela paviljongen skakades, och in i salongen trädde
en vild, jättehög gestalt.
Vid denna syn slagen af häpnad och förskräckelse,
släppte Räyel Amanda, som maktlös och förbleknad
nedsjönk på divanen.
»Jag tror det förut är röfvare och mördare härinne!»
sade jätten vid dörren; »men hvarken tål jag någon fuskare
eller erkänner jag någon mästare i yrket.»
Dervid ryckte han upp ur barmen en lång knif med
bred slipad egg och rusade längre fram in i salongen.
Ungefär vid samma tillfälle steg Alm ur båten upp på
bryggan.
»Jaså, om en halftimme då,» sade den ena af
rodder-skorna.
»Om en halftimme kommer jag ned och följer då med
till staden,» svarade Alm ined vemodig stämma.
Orsaken till detta uttryck af vemod förklaras i korthet
af följande. När Alm strax på eftermiddagen lade ut från
Riddarholmcn, beklagade han sig öfver vestanvinden, som
med sitt »stick i stäf» fördröjde det ögonblick, då han såsom
trolofvad skulle sluta till sitt bröst den flicka, hvilken, under
sju års vexlande förhoppningar och lidanden, utgjort hans
tankars, hans känslors skönaste föremål. Med hvilken
outsäglig hänryckning hade han ej otaliga gånger genomläst
den dyrkade flickans bref, deruti hon med en skön själs
rikaste färger tecknat sin önskan att få bjuda honom sin
hand till en förening för lifvet och evigheten! Men under
den långsamma, flere timmar medtagande färden, framstälde
sig den ena frågan efter den andra till hans besvarande.
Hvad hadc väl förmått Amanda till detta steg, som öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
