Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan rikedomen och börden, emedan den förra är för
hård och den senare för stolt, och begge äro lika
ogenomträngliga. När Afrodite uppstiger, uppstiger hon ur hafvet,
emedan hafvet är fritt. Skyggande för bergens och
klippornas skuggor, vill hon endast omgifvas af lätta moln och
blanka vågor, ty de förra kunna genomglödgas af hennes
kinders brand och de senare återspegla gudablicken.
Armand tyckte, att bankirens arftagerska och hertigens
brud riktade sin kikare ned på parterren, och företrädesvis
på hans egen obetydliga person. Borde han röja, att han
kände igen henne? Borde han helsa på den vackra och rika
flickan? Nej, det är brist på takt, om parterren helsar på
första radens galleri. Det är icke »comme il faut», om en
biljett, som endast kostar fyra francs, helsar på en biljett
som kostar åtta. Adelaide, hon lika litet som någon annan,
visste ej att Armands biljett kostade till och med tio francs,
emedan fyra ströko i biljettluckan, två för fjerde ledet af
köen och fyra för hyran af den garderob, hvaruti
arbetaren nu nödgades visa sig, enär cn blus icke passar
för de förnämare teatrarnes parterrer.
Valspråket »liberté, égalité, fraternité» hade ännu icke
ljudit öfver landet, stod ännu icke måladt på de offentliga
byggnaderna. Det ljöd och målades år 1848. Då omfamnade
också kasimirsrocken blusen, liksom sidenrocken kysste
bomullskoftan. Men judaskyssar hafva ingen välsignelse.
Nu står visserligen valspråket qvar på murarna. Men den
förnäme och den rike le deråt; arbetaren och den fattige
le också deråt. Man vet, att om också ståndsprivilegierna
kunna, såsom äfven skett, falla för en revolution, så stupa
fördomarne kanske icke en gång för tio. De bita sig fast i
sederna- som rosten i stålet, hvilken återkommer, hur mycket
det senare än poleras. I Frankrike har man likväl kommit
så långt, att, liksom valspråket kan sitta på muren, utan
att genomtränga den, så sitter också jemlikheten på ytan
af samhällslifvet, utan att ännu förmå genomglödga det.
»Monsieur» är gemensamt för grefven och kolbäraren, liksom
»mademoiselle» för prinsessan och grisetten. Artigheten i
Frankrike är för dess fördomar hvad plantan är för klippan.
Ännu är hon blott dess prydnad, men låt henne sitta någon
■ tid, till dess hon slagit allvarligt rot, och hon skall en gång
spränga den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
