- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
37

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På en vink av fadern flög Anna till ett skåp och framtog därur diverse klädespersedlar.

»Jag sade er, att jag var strumpvävare och», yttrade järnbäraren, »välj er var sitt par av de här — det är skodon, tillräckliga att rymma en hel smedja, ja, till och med ett färgeri, åtminstone av det slaget som herrarna arbeta i — herrn, som miste sin hatt, kan taga den här — jag har blott begagnat den en enda gång och det var på min salig hustrus begravning — jag höll den för ansiktet, och många tårar föllo i den hatten — därför törs jag inte nyttja den mer, ty den trycker mitt huvud — herr kurtisörens huvud tryckes visst inte av sådana småsaker.»

Det låg något så högtidligt sorgligt i den starke mannens ord, att våra tvenne äventyrare icke en gång förmådde öppna sina munnar för att tacka den välvillige värden.

På en ny vink skyndade flickan in uti ett annat rum, vars dörr var dold av några däröver hängande fruntimmersklänningar.

»Det där är Annas lilla kammare», upplyste Axelson. »Jag ligger i det här rummet, jag, och vakar som en pudel vid mitt barns dörr!»

»De goda änglar hålla nog vakt vid oskuldens läger», inföll Dahl.

»Säger herrn det? Men det händer ibland att de goda änglarna försova sig», svarade järnbäraren.

Anna inkom nu, bärande en bricka, försedd med en liten kvällsvard, bestående av brännvin, smör, bröd och några bitar metvurst.

Värden slog i, söp till och bjöd, och gästerna dröjde ej att följa hans exempel. Aldrig hade en kvällsvard smakat dem så som denna.

Klockan slog nu tolv i Katarina kyrka.

»Gå nu in och lägg dej, Anna — god natt lilla knyte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free