Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Mars 1932 - Anna Lenah Elgström: Hos Sovjets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planer — meningsfullheten eller
meningslösheten i att lyckliggöra en av överproduktion
lidande värld med ännu ett oerhört
produktionskollektiv i Amerikas stil — sådana
frågor behövde inte det ringaste besvära
esteterna. De kunde blott låta sig fattas av
sin rent estetiska förtjusning inför det
dekorativa skådespel maskinkulturen visar dem.
Och hur lätt moderna diktare, tjusade av
storheten som maskinkulturen tyckes dem
innebära — som vore produktionskollektivitets
mål endast produktion, för dess egen skull
falla för den berusningen ser man ju exempel
på överallt -—• från Amerika (där man till
och med redan växt ifrån den) till Sverige,
där vissa av de unga just hålla på att fattas
av samma våg och låta sig bäras med av dess
estetiskt dekorativa, utåtriktade kurva. Bort
från många stora viktiga och framför allt
obesvarade frågor.
Författaren — den evige författaren —
mannen eller kvinnan — vilken ärligt som
inför döden måste lägga fram resultatet av
sin fria sökan — en sådan människa, slog
det mig, är när allt kommer omkring en
mycket viktig person! Men han finns inte i
Ryssland. Åtminstone märks han inte. Ingen
frågar hans fråga: Varthän? Vart skall denna
produktionssträvan leda, sedan dess mål
förverkligats? Med femårsplanens alla djärvaste
önskningar uppfyllda, med fabriker täckande
ali den ryska jord, som inte redan är täckt
av kollektivjordbruk, med millioner
människor producerande billioner och åter
billioner saker och ting — vad sedan? Vad om
Sovjetryssland blir ett sorts upp och nedvänt
Amerika, ett världshärskardöme, tvingande
sin revolution på alla andra folk? Vad om
till och med dess kollektiv inte längre drives
med slavdrift, utan varje arbetare där nått
socialdemokratiens närmaste mål: arbetarens
kontroll över arbetet och hans rätt till dess
frukter? Vad om, när allt detta till slut för-
verkligats, det visar sig att tingen och arbetet
för tingens och arbetets egen skull fått den
makt över människans själ, som utvecklingen
tycks tendera till att ge aem?
Säkert måste denna skräck, som är tidens
ha tvingat fram sådana frågor även hos
många av de grå sovjetundersåtar, vilka gledo
förbi mig på gatan i en enformig, nästan
overklig ström? Men så tyst den var. Ingen
vågade uttala den frågan, ty den som uttalade
den blev stämplad som sabotör. Och en
sabotör mister sitt livsmedelskort, han kan
inte längre få arbete, han knuffas sakta men
säkert ur livet av den sista av mänsklighetens
många, stora tyrannier — maskinernas.
Men var var då författaren, diktaren -—
den evige sabotören mot alla tyrannier. I
Paris, som Babel, eller försvunnen som
Buljåkov — det visste jag ju. Men fanns
det inga kvar här i Ryssland? Fanns där
bara esteter likt Pilnjåk, vilka kunde hetsa
upp sig till en cerebral förtjusning över
maskinkulturens hets med tillräckligt hög
ampere för att den skulle få dem att glömma
frågan vad hetsen gällde? Eller om det fanns
andra — voro de då alla romantiker och
humorister, sådana som amerikanen berömt,
emedan de voro så föga morbida, så litet
pessimistiska, kunde skratta så bra och lära
andra att skratta så lätt att de till och med
passade i Amerika? Sannerligen, tänkte jag,
vilken oväntad inverkan av den stora,
proletära revolutionen . ..
Den är inte dess mindre ett faktum, denna
den ryska litteraturens småtrevligt
humoristiska och idylliska prägel — detta oförargliga
leende hos diktarna, bakom vilket man känner
att något krampaktigt sitter dem i halsen.
Den där frågan? Deras tillflykt är en
feghetens gömma. I en sådan finner man aldrig
den evige författaren. Men var finns han då?
Och när skall hans fråga ljuda ut? Jag skulle
få svar på detta snarare än jag väntat mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
