- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång I. 1932 /
36

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Augusti 1932 - Louis Bromfield: Beppos nattklubb. Roman. Översättning av Tora Nordström-Bonnier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BONNIERS LITTERÄRA MAGASIN

— Nej. Jag vill att du sitter i Tonys rum
på andra sidan hallen. Jag förmodar att hon
inte vill ha rummet fullt med folk, när hon
vaknar till medvetande.

Maudie övervägde förslaget.

— Vad skall jag roa mig med?

— Jag vet inte. Det har jag inte tänkt så
noga på.

— Det blir inte vidare lustigt att sitta rätt
upp och ner i en stol och vänta på att det
skall bli ljust.

— Hör nu, Maudie, jag har aldrig bett dig
om något förr.

Maudie klappade hans hand.

— Ja visst, min gosse. Det är ali right.
Jag förstår. Hon såg forskande på honom.
Är du på något vis intresserad av flickan?

— Ja.

— Jag kunde tro det.

— Du förstår, det är en konstig situation.

Maudie reste sig.

— Ali right. Jag måste säga att jag aldrig
trott jag skulle få se dig hålla på formerna
och aldrig att jag skulle få se Maudie Triplett
fungera som förkläde. Jag skickar efter Mabel
och champagnen.

Beppo blev misstänksam.

— Vem är Mabel?

— Miss Jellyman.

— Jaså, jag glömde det. Det är ali right.
Hon stör inte.

— Var inte för säker på henne, sade
Maudie och lämnade rummet.

— Be doktorn komma upp igen, ropade
Beppo efter henne.

Läkaren kom och såg på mrs Willingdon.
Han var litet mer berusad den här gången,
men sade att han tyckte hon såg bra ut och
att det inte var något annat att göra än vänta;
efter en liten stund hörde Beppo, hur Maudie
och miss Jellyman installerade sig i Tonys
rum på andra sidan hallen. Musik, rop och
skratt stego uppför trappan och in genom

den öppna dörren; Beppo lutade sig mot
sängens fotända och slöt ögonen. Han sov ej.
Han tänkte med undran på vad som hänt
honom i natt och på hur det länge varit på
väg, utan att han förstått det. Det var som
att födas på nytt. Han kände sig ren, ädel
och god.

*



I rummet på andra sidan hallen slogo
Maudie och miss Jellyman sig ner med
champagne och cigarretter, kaviar,
kyckling-sandwiches och varmt kaffe. Miss Jellyman
såg på klockan, som var fästad vid barmen
på hennes svarta klänning.

— Klockan är nära tre, sade hon. Jag
borde gå hem. Jag har aldrig varit, så sent
ute i hela mitt liv.

Maudie skrattade.

— Glöm det i natt. Om hon är tre nu, så
kan du lika gärna stanna uppe tills det blir
ljust, om du inte har tråkigt med mig förstås.

—- O nej, sade miss Jellyman. Det är inte
det. Det är bara det att jag inte är van. Och
innan man vänjer sig vid en tanke, gör den
en alltid nervös.

— Du är en riktig filosof, du.

Men miss Jellyman hade hela tiden mest
lust att gå över hallen och tala med Beppo
och fråga, om hon inte kunde hjälpa honom
eller miss Healy på något sätt. Hon tyckte
om miss Healy och hon tyckte om Beppo och
i sitt hjärtas godhet ville hon att de skulle
bli lyckliga.

— Jag tror han är på något vis kär i
henne, sade Maudie. Så här har han aldrig
burit sig åt för någon flicka.

— Å, kära nån, sade miss Jellyman. Jag
förstår inte hur det skall gå.

Konversationen avtynade ett slag och miss
Jellyman försjönk i dystra funderingar över
det trista liv som väntade henne på måndag
morgon. Musiken och klirrandet av glas stego

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free