Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Seán O’Faoláin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Seàn 0’Faolåin, som här för första gången presenteras för svenska läsare, är en
tämligen ny bekantskap även för den engelska publiken. Hans första och hittills enda
bok ”Midsummer Night Madness” utkom nämligen på engelskt förlag i våras och
den här översatta novellen ur samlingen är ett av hans förstlingsverk, skriven för
några år sedan. Om författaren känner översättaren tack vare ett till boken skrivet
förord av den gamle anglo-irländske författaren och förlagsmannen Edward Garnett
endast, att han är en i London bosatt irländare, som tillbragt några år i Amerika
och nu undervisar i engelsk litteraturhistoria i ett lärarseminarium. Hans ålder skulle
man vilja uppskatta till cirka trettio år, ty samtliga noveller i boken synas bygga på
en helt ung mans upplevelser under sinnfeinuppr örets dagar omkring 1920, då
rebellerna utkämpade sitt guerillakrig med de engelska Black and T an-soldaterna.
0’Faolåin skriver på engelska, men till hjärtat är han medveten irländare, besjälad av
det irländska folkets frihetslängtan och även av dess övriga typiska rasegenskaper: ett
stormigt lynne, som pendlar mellan häftig lidelse och vek melankoli. Dessa noveller
skildra i allmänhet starkt dramatiska händelser, men innerst äro de långa
prosadikter, i vilka en hemlös irländare besjungit sitt land, den gröna ön med sina oändliga
vinterregn, sin ståtliga, upprörda atmosfär med tågande molnmassor över ett lummigt,
böljande landskap. Människorna i dessa berättelser leva i ett belägringstillstånd, de
äro ständigt jagade eller på jakt, men när helst de unnas någon vila, gå deras tankar
till hemmet vid kusten eller uppe bland bergen, till bondstugorna, värdshusen, stallet
och myrarna. Därav den romantik och längtan, som genomsyrar berättelserna och
som håller oss fången i sin förtrollning länge efter det vi slutat läsningen.
Det är sannolikt, att skönheten i Seàn 0’Faolåins språk endast sällan skimrar
igenom i översättningen. Det är beklagligt, ty detta språk med sina långa perioder
och sitt djärvt vackra ordval har en mjuk kadens, som blivit sällsynt i modern prosa.
Det har något av vattnets böljegång: som vattnet växlar mellan storm och vila alltefter
vind och strömdrag, så växlar detta språk mellan lekfullt glitter och tunga, mäktiga
vågsvall alltefter de emotionella väderleksförändringarna.
Ännu är det för tidigt att uttala sig om Seàn 0’Faolåins framtid som diktare. Men
det skulle förvåna om inte detta första mästerprov vore upptakten till en märklig
författarbana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
