Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1932 - Rütger Essén: Prostitutionen. En diskussion i klubben C. D. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RUTGER ESSÉN
vackert djur blir hon inte. Äktenskapets,
familjens och privategendomens
upprätthållande förutsätter däremot prostitutionen.
Men, frågar kanske någon naiv person,
varför kan då ej alla människor normalt ingå
äktenskap i god tid och prostitutionen sålunda
bli överflödig?
Jo, för det första därför att människorna
icke är sådana, och för det andra därför att
äktenskapen icke är till för kärlekens eller
könsdriftens skull — båda skulle reda sig
bättre utan — utan för barnens, familjens,
samhällets och framtidens skull. Lycka och
harmoni ger äktenskapet kanske i ett fall på
hundra — och ändå måste de som skyr
äktenskap och familjeansvar på något sätt betraktas
som desertörer, som personer, vilka icke
kämpar människolivets kamp med det
redbara uppsåt och den tapperhet detta hårda
liv kräver. För övrigt uppväger ett
harmoniskt och helt äktenskap hundra mer eller
mindre misslyckade. Men även dessa är bättre
än den småsinte egoistens bekvämlighet.
För könsdriften vid sidan av äktenskapet
måste emellertid prostitutionen finnas till.
Endast ett relativt fåtal män kan frossa i det
överflöd som deras sex appeal drager till
dem. Och om kvinnorna i största allmänhet
står till förfogande är övergången till
hord-och djurlivet snart förestående. Och vad
slutligen beträffar tanken att kunna klavbinda
den manliga könsdriften är den, som ali
erfarenhet visar, en absurd fantasi. Däremot
är det i allmänhet möjligt i fråga om den
kvinnliga, vilken som bekant visserligen är
djupare men av helt annan natur — ett med
hela kvinnans väsen — under det den hos
mannen är en isolerad aktivitet.
Från mina utgångspunkter måste jag alltså
komma till att prostitutionen är nödvändig.
Detsamma måste var och en som accepterar
dessa utgångspunkter. Ändå fördömes
prostitutionen och omtalas som en samhällssjuk-
dom. Och alltjämt bemötes den prostituerade
kvinnan med förakt. Och genom suggestionens
makt föraktar hon sig i regel även själv.
Få ting äro mig emellertid mera
motbjudande än detta att acceptera en
samhällsföreteelse som nödvändig men samtidigt
förakta och tillbakasätta dem som fylla denna
nödvändiga funktion. Nej, om den
prostituerade kvinnan fyller en viktig och nödvändig
uppgift i samhället, då skall hon också
hedras! Hon skall återges sin självaktning,
återvinna sin personlighet, äga kultur och
intressen, ha vänner, kunna älska.
Är nu detta möjligt?
Ja, utan minsta tvivel. I det klassiska
Grekland, och delvis även i det krassare Rom, voro
de berömda hetärerna bärarna av tidens
högsta kvinnlighet. Flera av dem stod i nära
vänskapsförhållande till tidens märkligaste
män. Ingen tog anstöt därav. Detsamma
gällde hela Orienten, och är än i dag i
utpräglad grad fallet i Indien, Kina och
framför allt i Japan. Den kvinnliga intelligensen,
smaken och personlighetskulturen har där i
många århundraden levat högst och nästan
exklusivt just i dessa kretsar. Detsamma var
fallet i renässansens Italien och i våra egna
klassiska århundraden före revolutionen.
Äktenskapen stod därför icke på en lägre
nivå. Det är först den borgerliga
puritanis-rnen, denna den trångsyntaste och
skadligaste av alla västerländska åskådningar,
som degraderat den så kallade glädjeflickan
till en bakgatornas och grändhusens smutsiga
massvara, ett billigt och föraktat ”chair à
plaisir”. Men detta är en epok som nu håller
på att övervinnas. Vi går icke mot
prostitutionens försvinnande, men mot dess
förädlande. Den prostituerade kvinnan skall icke
längre tvingas till sjukdom, nöd, alkoholism
och djuriskt förslöande, icke längre tvingas
söka innehållet för sin fattiga romantik hos
storstädernas manliga drägg, icke längre
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
