Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Artur Lundkvist: William Faulkner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARTUR LUNDKVIST
grå sommar, ett grått år.” I den höstliga
Luxembourgträdgården sitter Temple med sin
far, lyssnar till militärmusiken och pudrar
sitt ansikte: samma slanka, hårda, sterila
unga varelse, som kan blott taga men
ingenting ge.
Vilken suggestion har inte Faulkner lagt in
i denna historia, med vilken konstnärlig lust
har inte de smärtsamma scenerna givits!
Tragedi och grotesk, bordeller och
smuggel-sprit! En mörk, förbittrat hård livskritik
utan allt borgerligt Babbittgemyt. Humorn
saknas inte därför, men den är våldsam och
besk: såsom historierna från det tvivelaktiga
huset om miss Reba som dricker gin med
sina väninnor och om de två herrarna som
tar in där i tro att det är ett hotell. Lyrik
finns där också: det är en vår med
blommande, doftande träd, fåglarna sjunger i
snåren kring lönnbrännarnästet, en
dödsdömd neger hänger i fängelsefönstret om
kvällen och sjunger om himlen, medan andra
negrer stannar utanför i sina svettiga
overalls och stämmer in i sången.
Faulkner har även sänt ut en
novellsamling, ”These 13”, som innehåller skildringar
från världskriget och berättelser från Jeffer-
son. Flera av dem står i absolut mästarklass
och uthärdar en jämförelse med
Heming-ways bästa prestationer. Man minns
exempelvis ”Dry September”, den skakande historien
om en neger, som blir lynchad på grund av
en hysterisk kvinnas lösa prat: det torra
dammet ryker kring bilarna i den kvävande
heta septembernatten, och de goda
småstadsborgarna rasar i grym blodtörst, nära
bristningsgränsen av outlösta lidelser.
Vad de flesta antagligen skall anmärka
gentemot Faulkner är att han gör allting mer
tillkrånglat än nödvändigt. Han är lika litet
inriktad på enkelhet och klarhet som på
tilltalande romantisering. Han arbetar med
det outsagda, det blott antydda som
verkningsmedel. Därmed vill han nå dunklets
fruktbarhet. ”Shakespeare hade inga
hemligheter”, yttrar någonstans en av Faulkners
personer. Det är menat som kritik, och för
egen räkning har Faulkner tydligen
försökt undvika samma kritik. Som så många
moderna människor fängslas han å ena sidan
av det problematiska, å andra sidan av det
primitiva. Han hör till dem som tagit ett steg
mot en mera laddad, komplicerad och
mot-satsfylld diktning.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
