Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1932 - Diktaren och kritikern. Enquête - Agnes von Krusenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ENQUÉTE
genom trycksvärtan i stora, starkt spridda
tidningar ges åt berömmande eller
nedgörande omdömen kan ha en i hög grad
uppmuntrande eller deprimerande verkan
både på hela ens organism som människa
och ens arbetslust som författare —- även
när dessa omdömen på grund av sin ytlighet
och slamsighet eller klara felaktighet skulle
varit en fullkomligt likgiltiga, om de
framförts privat. Indirekt fortsätta dessa sekundära
yttre verkningar genom de ekon de eventuellt
kunna finna i uppfattningen hos förläggarna
men framför allt i de följder
uppmärksammade recensioner ofta medföra för böckernas
försäljning. Starkt berömmande eller starkt
nedgörande recensioner kunna betyda högst
väsentligt ökad eller minskad försäljning och
därmed — för den icke ekonomiskt
väl-situerade författaren — ökade eller minskade
möjligheter att fortsätta arbetet. Ur dessa
synpunkter sett torde känslan av ansvar
gentemot växande litteratur och konst vara
ytterligt svagt utvecklad på många håll. Man
skulle icke kunna tänka sig att mer eller
mindre ovederhäftiga pennor tillätes uttala
sig i pressen så nedsättande om vanliga
industriidkares och yrkesarbetares produkter
och moraliska soliditet som de nu ofta
ostraffat få göra om litteraturens folk i en
del både obskyra och relativt, åtminstone av
sig själva, ganska aktade organ. Nej:
Hånen ej en ärlig konstnärs flit!
Säkerligen är det lika vanligt som
beklagligt, att kritici, när man utger ett nytt verk.
älska att företrädesvis uppehålla sig vid
förtjänsterna hos arbeten, vilka ligga flera år
tillbaka i tiden och vid vilkas framträdande
de i regel icke alis hade så öppna ögon för
några större förtjänster hos desamma. En
kritiker skall icke försöka inbilla en
godtrogen allmänhet att ett äppelträd ger
persikor ena året och plommon det andra, och
vid fruktbedömning bör han nog helst prisa
årets skörd, och icke någon som jorden redan
gömmer, om han vill ha till valspråk: ”Ät
svensk frukt!” Jag vill nämna att det
knappast finnes en enda sida i hela min
produktion, som icke någon framstående kritiker
funnit vara den absolut bästa och någon
annan lika framstående kritiker funnit vara
den absolut sämsta. Följaktligen får man väl
fortsätta att skriva så många sidor som
möjligt:
Är lagret rikt, skall något någon passa
och var och en gå nöjd till eget hus.
Det är påtagligt att flera svenska tidningar
skänka ganska stort utrymme åt litteraturen
särskilt vid vissa tidpunkter på året, men
skulle det icke kunna tänkas att vår press
i dess helhet ägnade ännu mycket mera däråt
året om, så att det bleve åtminstone lika stort
som det, vilket ägnas åt sport och film?
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
