Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. December 1932
- André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sonligheter han skapar, om han är
romanförfattare, eller genom musikens ännu
subtilare och mer lyhörda omskrivningar.
Mallarmé sade: ”Det är icke med känslor man
skriver en dikt, utan med ord.” Ja väl, men
vore icke känslorna, skulle skalden icke
komma på den tanken att samla ord, ej heller
musikern på idén att sammanställa ackord.
 |
| GUY DE POURTALÈS |
Måhända skulle jag önskat att Pourtalès
givit oss ännu flera rena musikdetaljer i fråga
om det nya Wagner tillförde oss och hur
hans nya uppfattning om musikdramat
uppstod, men boken är redan nu diger och
omfattande. Den är utan tvivel den bästa
biografi, som utgivits i år.
*
På flera månader hade jag icke kunnat
upptäcka en verkligt talangfull debutant. Men
nu har jag funnit en. Han har givit ut sin
första bok vid trettioåtta års ålder, och denna
bok är visserligen inte ett mästerverk, men
den är lustig och originell. Den heter:
”Voyage au bout de la nuit”. Ämnet är en
berättelse i första person, gjord av en man
av folket på ett språk, fullt av slang och
i en ton, som något påminner om Joyces
monologer, men med betydligt större
sammanhang i berättelsen och betydligt mindre
detaljrikedom.
Hjälten rör sig i synnerligen olikartade
miljöer: i kriget, i kolonierna, i Amerika.
Hans själ liknar i vissa avseenden Sancho
Pangas; han har sunt förnuft, saknar mod,
har föga känsla för moral men ett underbart
naturligt tonfall i sitt uttryckssätt. Hans
beskrivning av kriget är något helt nytt i
Frankrike och påminner genom vissa drag
om amerikanaren Hemingways.
Jag har sökt få reda på vem författaren är.
Han skriver under pseudonymen Ferdinand
Céline; han är emellertid läkare och vårdar
tuberkulösa i någon förstad till Paris. Han
är av enkelt ursprung, och det är blott genom
hårt arbete han skaffat sig medel till sina
medicinska studier. Han har naturligtvis varit
med i kriget, och sedermera har han som
läkare utfört uppdrag åt Nationernas
förbund i Afrika och i Amerika. Han har
sålunda varit i tillfälle att själv studera de
miljöer han beskriver. Det är omöjligt att
bedöma en föifattare efter hans första bok.
Men Louis Ferdinand Céline är ett namn att
minnas, en författare, som man bör följa,
och hans bok bör man läsa.
*
Litteraturmodena äro tyranniska. De tvinga
sina spetsfundiga eller dumma lagar på
författare, som tro sig vara fria, men som
omedvetet följa hemlighetsfulla
kollektivrörelser. I detta ögonblick kräver modet i
Frankrike långa romaner eller, som man nu
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1932/0760.html
