Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 33 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Diktaren och kritikern. Enquête - Erik Asklund - Ingeborg Björklund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bara det en vinst. Nu erfar man ingenting.
Man läser sina recensioner med den känslan
att man återigen avlägsnat sig från kritiken,
deras formuleringar, småanmärkningar och
ljumma beröm är kväljande. Det gäller inte
alla, men det gäller de flesta. Så därför kan
man inte säga att recensionerna varit av
någon, varken positiv eller negativ, betydelse
för ens utveckling. Hos kritikerna återkommer
ständigt i alla recensioner en viss livssyn,
som är deras egen, som stärkes med
åren, de försöker i de böcker de behandlar
känna igen denna och när det är omöjligt,
övertyga författaren om densammas riktighet
och värde. Är man primitivist får man
ständigt höra att man borde vara humanist, alla
försöker värva en för sin uppfattning och
man blir till slut trött på detta ständiga
upprepande. Vad som saknas är förståelse, litet
mer av personligt kännande vore behövligt.
Eller också en fullständig, kall objektivitet,
där kritikerna upphörde i sitt sökande efter
reflexer av sin egen syn och behandlade en
roman till exempel utifrån sitt litterära
sammanhang, sitt tidsperspektiv.

Beträffande de praktiska åtgärderna är väl
inte mycket att göra, om ens något. Vi har
i alla fall hunnit bra långt. En kritiker är
inte längre en allsmäktig envåldshärskare
över en skara romanslavar, under de senaste
åren har han fått tåla både ett och annat
och det har gjort att han numera fått något
osäkert, famlande över sig. Just med avseende
på de moderna tendenserna inom litteraturen
är detta påfallande. Men en ung
kritikergeneration efterträder den gamla och där är
sammanhållningen gudskelov litet större. En
kritiker ska inte tro att han har makt, hans
uppgift är att tjäna litteraturen, inte bekämpa
den. Det är för resten typiskt att det litterära
hantverket får arbeta i fred, medan alla
modernistiska tendenser från början nedslås.
Men en ung författare får trösta sig med att
han till slut vinner. Bara det inte blir på
bekostnad av sin ambition och de litterära
ideal han från början kämpat för.

INGEBORG BJÖRKLUND Så länge jag brydde mig om recensioner och trodde på dem påverkade de mig negativt. Numera intresserar de mig endast ekonomiskt.

Visst har litteraturkritiken berättigande
likaväl som konstkritiken och filmkritiken
och grammofonskivekritiken. Konsten är till
för folket, och folket vill på förhand veta
vilka tankar och känslor konstverket
uttrycker, så att det inte kommer i samma
situation som den äkta mannen, vilken aldrig
läste recensioner utan köpte en bok utan
en aning om vad den innehöll och plötsligt
befann sig öga mot öga med alla sin svärmors
argument just när han som intensivast
letade efter motsatsen.

Kritiken garderar med ett ord allmänheten
från att kasta ut pengar på obehagliga
överraskningar.

Vad beträffar den svenska litteraturkritiken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>