Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 43 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Diktaren och kritikern. Enquête - Hertha Odeman - Harald Schiller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HERTHA ODEMAN All kritik kan bäras — den orättvisa därför att den är orättvis, den rättvisa därför att den är rättvis.

Som svar på eder enquéte ”Diktaren och
kritikern” ber jag endast få citera mig själv.
Nämligen den mening, som
självbevarelseinstinkten, förmodar jag, dikterade mig att
knacka ner på min Corona den stund mitt
livs första pressurklippskuvert hade anlänt:
”Ali kritik kan bäras — den orättvisa därför
att den är orättvis, den rättvisa därför att
den är rättvis.”

HARALD SCHILLER Dagskritiken måste framför allt riktas till de många läsarna.

Frågan om förhållandet mellan diktaren
och kritikern är en vansklig fråga att ge sig
in på. Jag erinrar mig osökt min gamle
Skaralärares ord, när skolans rektor önskade
att han skulle reda ut en historia bland
lärjungarna:

— Det gör jag inte. Ju mer jag rör i
lorten, dess värre luktar den.

Min inställning till problemet är ganska
pessimistisk. Att kritici och diktare i
allmänhet ej kunna älska varandra, är tämligen
klart. Av naturliga skäl är mellan dem ett
svalg befäst. Detta är dock större än vad det
rätteligen borde vara. Felet är huvudsakligast
kritikernas. Väl äro förhållandena hos oss
bättre än mångenstädes utomlands. Men det
hindrar inte, att det långtifrån är som det
borde vara. Landet är för litet. Här är på
många håll för mycket kotteri- och
förlagsväsen, tidningsdespoti och ”nepotsystem”.
Hithörande frågor kunna svårligen utredas,
enär min vän har en vän och denna vän i
sin tur en vän — och alla arbeta de inom
yrket, äro mer eller mindre beroende av
varandra och sina herrar och vilja och kunna
följaktligen ej stöta sig med kollegerna, med
dessas och egna herrar. Landet är som sagt
litet. Det är ont om platser. Konkurrensen
är hård. Följden blir att här finnes åtskilligt
unket.

Kritikerns uppgift borde vara att på det
sätt, som synes honom lämpligast, förmedla
bekantskapen mellan diktverket och
allmänheten. Att tro att diktaren tager rättelse eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>