- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
59

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Heroisk dikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kontorsskrank och en klädhängare på ett
advokatkontor och den tredje balustrad till koret
och en kandelaber i en kyrka. En liknande
scenförändring har försiggått i den andra
dikten av större format i Pär Lagerkvists
diktsamling, ”I själens gränder”. Genom ett
changement av symbolerna har den branta
klyftan med lägerelden blivit själarnas
trånga, mörka gränd, där lyktorna står långt
ifrån varandra och där diktaren länge sökt
förgäves efter de högsta husnumren; bakom
honom, i glädjehusen och i mörkret kring
rännsten och avloppsrör lever människorna
sitt liv. Men i en syn ser han gränden som
livets eget sköte, som en älskande,
uppslängd på sitt läger men med ansiktet
hängande ute i natten under stjärnorna, och
slutligen tycker han sig se detta av längtan,
lusta och kval härjade ansikte le emot sig:
”Som en jordisk moder.” En följande dikt
kan sägas sammanfatta den grandiosa
symbolens innebörd:

Fåfängt var att vandra så långt,
men nu är jag hemma.
Hade ej annat hem,
ej något att söka.
Blott dig,
Moder.

Utöver dessa två stora nummer innehåller
den sjuttiosidiga boken ett knippe små, halvt
visartade dikter, av vilka somliga höra till
pärlorna i Lagerkvists lyrik. ”Livet tar sitt
barn till sig”, ”Jag är ett ting, ett föremål
att brukas” och ”Under betraktandet av en
stjärna som lyser genom ett träd” ge
underbara uttryck åt den nyvunna hemkänslan i
tillvaron. ”Då sjungas segersånger!” och ”Så
hårt spänns ingen båge” besjunga livet som
en stolt bedrift i nattens och dödens domäner.
Också här nere i klyftans och grändens mörka
värld kan vårt liv bli ett äventyr:

Spejare, upp för att spana!
Ännu så litet vi ana,
än dröjer morgonen!
Ej någon fattig strimma
bådar om gryningstimma.
Vi få ej skåda den.

Gott, låt oss sadla vid skenen
av våra bloss, och förenen
med deras eld er själ!
Ännu som stigmän vi rider,
ännu är äventyrstider,
och det passar oss väl.

Senfödda släkten skall skåda
som i en syn vår bråda
ritt före gryningen.
Urtida, sagoomspunnen,
kämpande flamma, utbrunnen.
Eldtid. En tid för män.

        Det är heroisk dikt.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free