Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Recensioner - Artur Lundkvist: Upproriska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPRORISKA ROMANER
André Gide: Falskmyntarna. Översättning av Gunnar Ekelöf. Spektrum. Två
volymer à 2: 50.
Aldous Huxley: Kontrapunkt. Översättning av Gabriel Sanden. Wahlström &
Widstrand. 9: —.
Recenserade av ARTUR LUNDKVIST
Men det är ju klart, sade Mark
Rampion, att revolutioner inträffar i den inre
världen, likaväl som i samhället. I staten
är det de fattiga mot de rika. Inom
individen är det åter den undertryckta
kroppen och instinkterna mot intellektet.
Intellektet har blivit upphöjt till det högre
andliga ståndet; själslivets lägre
samhällsklasser gör revolution.
(Aldous Huxley: Kontrapunkt.)
En underlig oro jäser inom den moderna
västerländska kulturen. Idealisterna,
humanisterna, intellektualisterna lugnar, försäkrar,
ler, hånar, nedgör, men det hjälper ändå
inte: nutidens mest särpräglade andar sysslar
med upprorsplaner av ett eller annat slag.
De tvivlar på intellektualitetens överhöghet,
de tvivlar på den nuvarande kulturens
oumbärlighet, de tvivlar på att den borgerliga
genomsnittstillvaron innebär den högsta
livsföringen: de söker nya vägar, nya
möjligheter för livet. Två starka litterära dokument
som bär vittnesbörd om vad som verkligen
håller på att ske i världen under ytan av
yttre händelser är sedan några år bekanta:
”Les Faux-Monnayeurs” och ”Point counter
point”. I den mån dessa böcker inte tidigare
är lästa och beaktade här i landet måste deras
framträdande i svensk översättning betecknas
som en händelse av osedvanlig vikt. De båda
böckerna innebär det första starka stödet
utifrån för de nya uppfattningar som hittills
endast en handfull ungdomar gjort sig till
tolk för här hemma. Den besvärade tystnad
eller den ansträngda uppvisning i den
kringgående rörelsens konst som dessa böcker
måste medföra i landets tongivande litterära
kretsar bör bli en rätt underhållande syn.
André Gide är ju sedan länge en av de
ofrånkomliga centralfigurerna i Frankrikes
moderna litteratur. En säregen fascination
utstrålar från hans karakteristiska
jesuitansikte var det än skymtar fram. Han vägrar
att stelna till, att bli färdig; han fortfar att
låta sig påverkas av det rörliga, levande livet.
Några kallar det ombytlighet; man skulle
också kunna tala om växt, liv. Gide började
som symbolist på nittiotalet och stod under
Oscar Wildes inflytande, men han var för
stark och motsatsfylld, för laddad med
sprängämnen, att stanna i dylika
exklusiviteter. Han blev driftsimpulsernas smidige
dialektiker, frestaren, som viskade med het,
lidelsefull stämma om livets oprövade
möjligheter; han sammansmälte Nietzsches
livsextas och Bergsons rörelseförkunnelse, han
gav uttryck åt den konfliktartade spänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
