Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Fredrik Böök: Trevelyans Englands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvaret behjärtat dessa synpunkter, är George
Macaulay Trevelyan, professor vid
universitetet i Cambridge. Att Clio, historiens
gudinna, är en sånggudinna, har han betonat
redan genom titeln på den essay, där han
utvecklade sitt program och där han
inskärpte, att vetenskapsmannen har plikten att
framföra ett budskap till sina medmänniskor.
När han installerades i sitt ämbete, år 1927,
betonade han detsamma; han slutade med
förklaringen, att historikern icke blott skulle
utforska det faktiska skeendet, utan att det
också ålåg honom att med fantasiens och det
konstnärliga sinnets hjälp tolka och
framställa innebörden däri. Icke heller hade han
nöjt sig med att uppställa dessa postulat,
han hade också uppfyllt dem i en rad verk,
som fackmännen och de vanliga läsarna i
lika hög grad känt sig tillfredsställda av.
Framför allt hade han år 1926 utfört en
verklig bedrift, i det han publicerat en
engelsk historia, som inom ett utrymme av
700 sidor ger en icke blott läsbar utan
levande framställning av landets öden. Den
ursprungliga formen var föreläsningar, som
1924 höllos vid Harvarduniversitetet i
Massachusetts. Av hänsynen till den amerikanska
publiken kan nog ett och annat spår uppvisas
även i det tryckta arbetet —– för övrigt länder
det icke till skada, ty förhållandet mellan
England och U.S.A. har varit av oerhörd
vikt, men har icke uppmärksammats över
hövan av utomstående —– däremot finns det
icke någonting av den muntliga versionens
lösare och mera mångordiga stilisering.
Trevelyans ”History of England” är ett
mästerverk av koncentration; knappheten är
driven just till den gräns, på vars andra sida
det tunga och svårfattliga börjar.
I England har Trevelyans verk redan
förvärvat ett slags klassiskt anseende, och
glädjande nog har det också blivit överflyttat till
svenska. Man har därför att tacka en av
historiens ämnessvenner hos oss, Ragnar
Svanström, som i förordet ger livliga uttryck
åt den beundran han hyser för den engelske
hävdatecknaren. Det är i sig självt ett gott
tecken, att Trevelyans egenskaper så
fördomsfritt uppskattas. Önskvärt vore nu också, att
det stora verket nådde ut till många svenska
läsare. Det är en ståtlig och dyrbar bok, men
så är den också praktfullt, slösande rikt
illustrerad, med en sakkunskap och en
omdömesgillhet, som stå över allt beröm. Det
är fil. kand. Signe Lindberg, som har hedern
av bilderna, och hon har redan förut givit
många prov på sin skicklighet. Själva texten
är något förkortad, men det kan icke påstås,
att stycken som för svenska läsare äro
oumbärliga ha blivit strukna.
Sådant verket nu föreligger, är det en
tillgång av värde för svensk kultur. Man skulle
kunna jämföra det med ett annat verk, som
nyligen utkommit hos oss och som likaledes
återupplivar det klassiska begreppet
hävdatecknare, nämligen Bernhard Estlanders ”Elva
årtionden ur Finlands historia”. Där måste
man emellertid tillerkänna Estlander
överlägsenhet på en punkt: han berättar
händelser, med levande åskådlighet, med en fläkt
av episk ingivelse. Han skildrar också
människor, karakteriserar dem, porträtterar dem.
Trevelyan har fått avstå från båda dessa
sidor av historikerns konst, helt enkelt av
utrymmesskäl. Det har säkert skett med
svidande hjärta, ty i sina övriga arbeten har
han givit lysande prov på sin förmåga.
I själva verket har det problem han stått
inför varit förtvivlat svårt: Estlander brukade
mångdubbelt utrymme för att skildra ett
enda århundrade av ett litet lands
utveckling, Trevelyan skall teckna ett världsväldes
uppkomst från begynnelsen till våra dagar,
och det finnes icke en enda världsdel, i vars
problem han icke måste fördjupa sig. Själv
har han varit fullkomligt medveten om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
