Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Fredrik Böök: Trevelyans Englands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förmörka horisonten, är någonting
specifikt engelskt, och ytterst beror denna
sinnesstämning utan tvivel på den sällsporda
framgång, som utmärker hela det engelska folkets
historia. Man måste antingen anlägga en
providentiell synpunkt, räkna med försynens
skyddande hand över ett utvalt folk, eller
också måste man helt prosaiskt och nyktert
tala om en alldeles enastående tur. Trevelyan
betonar också gång på gång, hur slumpen
gynnat England. Även de skenbara
motgångarna visa sig vid närmare betraktelse
innebära oväntade fördelar och välsignelser.
Edvard I var en ypperlig, kraftfull regent,
som efterträddes av en lättjefull, oduglig
son: det var Englands räddning, ty annars
skulle icke blott de rebelliska stormännen
utan den konstitutionella friheten i England
och den nationella friheten i Skottland ha
dukat under. ”En oavbruten följd av stora
härskare såsom Henrik II, Edvard I och
Tudorerna är ej av godo. Johan utan land,
Edvard II och Stuartarna ha fyllt en bestämd
uppgift i Britanniens utveckling.” Segern
över Spanien under Elisabet utnyttjades icke
genom erövringen av Spaniens och Portugals
kolonier; det var skenbart en försummelse,
Drake och Raleigh rasade också däröver,
men i verkligheten var det en underbar
lycka, ty då kolonisationen längre fram togs
upp, ledde strömmen till sundare och
framtidsrikare nejder än de tropiska. Trevelyan
är knappast någon varmare beundrare av
Disraeli —– Gladstone får däremot en utförlig
apologi —– men hans uppträdande hade en
gynnsam effekt: han var en av dem, som
fångade den nya demokratiens
inbillningskraft och väckte folkets personliga intresse
för parlamentarismen. Där detta intresse
saknas, vissna de parlamentariska
institutionerna ned, påpekar Trevelyan. Det var, för
att ta ytterligare ett exempel, sorgligt, att
England till att börja med förlorade så
mycket blod och prestige under kriget med
boerna, men nogare besett var det en nåd
att stilla bedja om, ty ”om engelsmännen
vunnit boerkriget på alltför lätta villkor,
skulle de aldrig ha kunnat vinna
världskriget.” Reflexionen förefaller slående riktig,
när man ser vilken militär uppryckning som
blev följden av motgångarna.
Denna Trevelyans harmoniserande
optimism är så intelligent och så måttfull, att
den ingalunda avtrubbar problemens udd.
Han slutar hela boken med en betraktelse,
där oron i varje fall klingar genom. Vid den
engelska historiens början, påpekar han,
måste den primitiva människan kämpa mot
den övermäktiga naturens alla faror; vid
dess slutpunkt däremot är det just det
oinskränkta herraväldet över naturen och dess
krafter, som innebär den största faran för
människan. Det är en riktig och djup tanke,
som angår hela mänskligheten. Emellertid
kan man icke säga, att Trevelyan år 1926
visade en alldeles öppen blick för det prekära
och ovissa i den belägenhet, som England
och världen nått fram till. Han bemödade
sig att ge en ljus bild av den demokratiska
utvecklingen, och han förbigick därför med
tystnad Versaillesfreden med dess orimliga
skadeståndskrav och dess orättvisa
gränsdragning. När han talade om
Wienkongressens lyckliga resultat år 1815, prisade han
visserligen den rättrådiga och milda
behandlingen av de besegrade, de moderata,
lätt uppfyllbara skadeståndskraven och
överhuvud den försonliga anda, som skapade
fyrtio års fred, och man kan ju därav sluta
sig till, vad han tänkte om
Versaillestraktaterna. Men han hade –– uppenbarligen icke
oavhängighet och mod tillräckligt att säga
sanningen rentut, ifall han nu hade insikten.
Vill man se sanningen i ögonen, så måste
man erkänna, att föreningen av demokrati
och parlamentarism barbariserat både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
