Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Fredrik Böök: Trevelyans Englands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigföringen och fredssluten, och att Europa
hundra år tidigare uppförde sig förnuftigare
och värdigare. Den optimistiska synen på
det parlamentariska systemets förträfflighet
skulle genom detta medgivande lätt ha kunnat
undermineras; ty det är riktigt nog, att det
länge fungerat förträffligt i det av lyckan
gynnade England, såsom Trevelyan så
ypperligt utreder, men hur det fungerar i
kombination med en oinskränkt demokrati är en
annan fråga, som den historiska erfarenheten
ännu icke besvarat, och hur det består provet
under en allvarlig kris åter en tredje. Sedan
1926 har England fått uppleva följderna av
världsfredens beskaffenhet, och resultatet har
näppeligen blivit en ökad tilltro till
parlamentarismens förmåga att lösa problemen.
När man lägger den franske
nationalekonomen André Siegfrieds fruktansvärt
illusionslösa skildring av Englands belägenhet
vid sidan av Trevelyans historia, så är
oöverensstämmelsen skärande; och tidsintervallen
mellan de båda skrifterna är likväl blott ett
par år.
Men det var icke många, som år 1926 hade
den riktiga känslan av att världsmekanismen
var i olag och snart skulle gnisslande
haka upp sig på det sätt som vi bevittnat.
Trevelyan slutar sitt verk med den
anspråkslösa förklaringen, att han icke äger
profetians gåva. ”Om framtiden kan historikern
ingenting säga. Han kan endast hänvisa till
det förflutnas händelser med deras
mångfaldiga och dunkla budskap.” Frågan om
historien ger några lärdomar har han med
dessa sibyllinska ord egentligen undvikit.
Men så mycket kan man väl säga, att intresset
för det förflutna och intresset för framtiden
stå i förbindelse med varandra som
kommunicerande kärl: ju mera vi grubbla över
vad framtiden skall innebära, desto djupare
känna vi behovet att fatta det förflutnas
budskap. Håller det streck, så behöver vår
tidsålder historisk kunskap, men om de
väsentliga tingen; endast den som lever
lycklig i det sorglösa nuet kan betrakta
historien som ett kuriositetskabinett, som ett
tidsfördriv, och endast den som förlorat
intresset för och tron på framtiden betraktar
den som morfin.
 |
| EDWARD II:S SIGILL SOM PRINS AV WALES |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
