Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Fredrik Böök: Anarkistens tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FREDRIK BÖÖK
ANARKISTENS TRAGEDI
Emma Goldman: Living My Life. I—II.
Duckworth, London 1932. VII + 993 + XVI sid 36 s.
I.
Emma Goldman, rysk-amerikansk judinna,
ryktbar anarkist, som varit inblandad i
åtskilliga mordprocesser och givit U.S.A:s
fängelser och polismyndigheter mycket arbete,
är icke heller i Sverige någon okänd person.
Den trängre kretsen av meningsfränder har
visat henne gästfrihet i Stockholm under en
period av hennes stormiga liv, och med den
för henne säregna öppenhjärtigheten berättar
hon även om de ömma band hon här knutit.
Men också inför offentligheten har hon
uppträtt hos oss. Hennes bok ”Mina två år i
Ryssland” kom år 1924 ut i en svensk
översättning, företagen efter det ostympade
originalmanuskriptet och följaktligen betydligt
intressantare än den beskurna engelska
upplaga, som såg dagen på andra sidan av
Atlanten. Den blev också uppmärksammad
som ett värdefullt och frimodigt vittnesbörd
om förhållandena i Sovjetryssland; ytlig
skönmålning ligger nu en gång icke för
Emma Goldmans vulkaniska lynne. För ett
år sedan hade slutligen Lunds studenter nöjet
att se och höra henne på talartribunen vid
en studentafton —— hon tömde sin vredes
skålar skäligen opartiskt över bolsjeviker,
fascister och nazister, men den fyr och
flamma, som på sin tid vållat explosioner
bland amerikanska arbetarmassor, var dock
något mildrad av åren. Livets erfarenheter
ha icke gått alldeles spårlöst förbi ens för
Emma Goldman, hur litet lagd för
kompromisser hon än må vara, och även över
hennes rent privata eldfängdhet har årens
kylande snö fallit. Den lilla enkla, knubbiga
damen såg ganska småborgerlig ut, påstås
det, och flera av hennes åhörare undrade, om
hon någonsin varit så farlig och blodtörstig
som ryktet ville veta.
Härom kan man nu få uttömmande besked
i den kolossala självbiografi, som hon funnit
ro att författa i fiskläget Saint-Tropez på
franska Rivieran, där hon sökt sin tillflykt
efter det att de amerikanska myndigheterna
hårdnackat vägrat henne tillträde till Förenta
staterna. Hon har använt nära ett tusen stora
och tätt packade sidor för att berätta sina
öden, men det måste medges, att stoffet var
rikt. Hon har varit med om mera än de flesta.
Hennes liv har icke varit en smal rännil, som
sjunger sina slummervisor, utan ett Niagara,
vars dån nästan spränger öronhinnorna, och
man blir yr i huvudet av att stirra ner i
virveln. Den estetiska effekten erinrar om
den som de stora naturalistiska
romandiktarna ha uppnått; man tänker på Tolstoj
och Dostojevskij och Zola, och allra mest på
Theodore Dreiser eller Upton Sinclair, ty
Emma Goldman har både miljöer och motiv,
stämningar och idéer gemensamma med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
