Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aristokratisk eller borgerlig förebild för
livsföringen. Det är icke ett konstverks djup,
som verkar avskräckande; den som mottar
det vill också däröver ha en markyta på
vilken man kan stå och gå.
I våra dagar har det blivit annorlunda. Den
tyska litteraturen har i det andliga
folkförbundet sina befullmäktigade sändebud, sina
representative men, utan att den därför blivit
mindre tysk. Det kan vara skäl att söka ta
reda på orsakerna härtill.
Förra året ha vi, och världen med oss,
firat Gerhard Hauptmanns sjuttioårsdag, och
vi ha därvid kunnat övertyga oss om, hur
levande, hur närvarande denne skriftställare
förblivit. Före vår så kallade litterära
revolution 1890 föreföll Tyskland tomt på
litteratur, omringat av de franska, ryska,
skandinaviska litteraturerna, som anklagande eller
dömande hade kallat det europeiska samhället
med alla dess inre sjukdomar inför sitt
forum. Då den unge Hauptmann framträdde,
tycktes vårt litterära klimat ha blivit några
grader varmare, så att det var i stånd att ge
en strålning tillbaka. Icke allt han skrivit
har blivit varaktigt bofast på våra scener,
men om sex eller åtta av en konstnärs verk,
delvis mer än fyrtio år gamla, alltjämt tyckas
grönska på nytt, så är redan det
utomordentligt. Hauptmanns ungdomsdiktning gällde de
fattiga, de förnedrade och kränkta;
”oförförd av den wilhelminiska epokens glans”,
som han en gång säger, blev han en ”Roi des
Gueux”, och just hans frihet från
våldsamhet har bevarat hans makt över sinnena.
Den tyska litteraturen har under de sista
fyrtio åren skakats eller bestämts av två
tilldragelser, först genom det sedan 80-talet
framlagda sociala ansvarsproblemet, sedan
genom kriget, vars annalkande, ehuruväl dess
utbrott överraskade oss, hade anats av några
profetiska andar. Så blev det mer och mer
uppenbart, att den opolitiske men med folket
förbundne Gerhard Hauptmann hade lyssnat
med örat vid jorden, att han hade haft en
förkänsla av den kommande katastrofen. Och
därför kan man vidare säga att ur hans
generation och den närmast följande de ha bibehållit
sig bäst, vilkas ingenium blivit befruktat av
den ena tilldragelsen och i förväg beskuggats
av den andra. Vi komma därmed till något
väsentligt, emedan i varje nutid flera
generationer stå vid varandras sida, emedan de så
kallade gamla, om de också dagligen av de
unga förklaras för avsatta eller döda, ändå
inte upphöra att verka. De tillhöra nuet och
så länge de skapa, eller åtminstone verka,
också framtiden.
 |
| THOMAS MANN |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
