Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Recensioner - Sven Rinman: Pastisch eller nutidsdikt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktiken? Det ena blir naturligtvis lika mycket
fantasi som det andra, bara att man tar
ingredienserna ur sin egen tid i stället för ur
en litterär tradition. Hur man än vänder på
saken, blir historisk dikt alltid mycket mer
dikt än historisk. Sin växtkraft får den av
den personligt övertygande styrkan hos den
fantasi, som diktar med och på grundval av
de givna fakta.
Huvudpersonen i Petersens bok, den
ovannämnde Marcellus, är en förfinad estet ”med
stort behov av vila”. Han sköter liknöjt sin
borgerliga tjänst och ägnar huvudparten av
sitt intresse åt att älska kvinnor och skriva
dålig vers. Med en svartögd liten judinna får
han ett gossebarn, som snart försvinner under
mystiska omständigheter för att efter några
år åter uppenbara sig som tjuvpojken Ion,
vars upptåg spela en stor roll i boken. Dess
psykologiska huvudproblem blir emellertid
Marcellus’ förälskelse i den sköna kristinnan
Caecilia. Hennes intresse för den elegante
unge hedningen är oförtydbart, men till hans
grämelse tar det sig endast uttryck i
moderligt omvändelsenit. Denne självupptagne
skeptiker, oförmögen till någon som helst
trosförvissning, har i alla fall råkat så grundligt
fast, att han sluter sig till de kristna och vid
en utbrytande förföljelse tågar som martyr
till en straffkoloni, varvid han på vägen blir
nedhuggen för insubordination.
Människotypen Marcellus ha vi utan tvivel alla
upplevat. Dess främsta kännetecken är svaghet,
en svaghet, som tillräckligt långt driven slår
över i desperation. Gentemot honom stå de
självförglömmande handlings- och
troshjältarna: Caecilia, den gamle Rab Chanina
(den kristna församlingens ledare), den
kyniske filosofen Orbilius —— viljemänniskor
utan hårdhet, trosmartyrer utan övermod, alla
med ett drag av stillhet och oåtkomlig
personlig värdighet. Författaren skildrar dem
med en ömhet, som gränsar till avund, men
Marcellus förblir ändå det omsorgsfullast
och sakkunnigast utarbetade porträttet. Det
går ju an att kalla honom en 1800-talsfigur,
som i sitt öde symboliserar detta sekels
bankrutt, men jag tror man kommer
författarens intentioner närmare, om man i
honom ser en mer eller mindre tidlös
kulturtyp, ett psykologiskt fenomen, som går igen
på många olika håll i historien. Den andra
gruppen, levande helgongestalter skulle man
kunna kalla dem, blir det ännu svårare att
pressa in i något modernt sammanhang. Vår
tids troshjältar se tyvärr sällan ut på det
viset. Författaren tycks mig knappast ha
något annat ”patos än att berätta och att
studera människor.
Hans stil blir med sin knastrande torra
humor i längden rätt tröttsam, en jargong,
som stelnar i farlig närhet av Wodehouse.
Han excellerar i överraskande bilder: ”han
kände mot Paetus en antipati, lik den man
känner mot en kakelugn som man inte har
någonting att stoppa i”; ”denna
diskussionsfilosofi, som, när den når högst, leder till
ett slags själslig kosmetik”; när lon får
stryk av sin fosterfar, låter det ”exakt som
när en flock svanor går ned på en sjö”. Men
där finns också en festlig, dickensk
berättarglädje, till exempel i kapitlet om den
stormiga julfesten hos Papirius, Marcellus’
fader. Och framför allt visar sig författarens
betydenhet i den psykologiska tillspetsningen
på slutet, den utveckling, som leder till
Marcellus’ död i de kristnas leder. Den höjer
boken till det verkligt minnesvärdas plan.
Jag vill alltså i ”Sandalmakargatan” se en
psykologisk fantasiroman i historisk miljö
med moderna inslag, beroende på författarens
människouppfattning och på vissa lättfunna
sociala parallellföreteelser i kejsartidens Rom
och nutidens världsstäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
