Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Recensioner - Georg Svensson: Amok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AMOK
Stefan Zweig: Amok. Noveller om den stora lidelsen. Översättning av Hugo
Hultenberg. Skoglunds. 5: 50.
Recenserad av GEORG SVENSSON
Amok —— (ordet uttalas med tonvikten
på andra stavelsen) —— är en specifikt
malajisk form av galenskap, ett slags
mänsklig rabies, som yttrar sig däri att den
angripne plötsligt rusar upp i blodtörstigt
vanvett och löper, löper med bart huggande
kniv, tills han infångas, nedskjutes eller
stupar av utmattning. Läkarkonsten lär icke
ha givit någon tillfredsställande förklaring
på fenomenet, som har tolkats både som en
själslig klimatsjukdom och som ett rus eller
en förgiftning.
Titelnovellen i Stefan Zweigs nu till svenska
översatta novellsamling skildrar, om inte
direkt ett sådant fall så ett psykologiskt
parallellfall. Offret för galenskapen är en
tysk läkare, som efter en tråkig historia
måst överge sin europeiska praktik för en
distriktsläkarbefattning på en av de malajiska
öarna. Efter några års vistelse utanför
civilisationens råmärken i ett fuktigt, drivhushett
klimat befinner han sig farligt nära
bristningsgränsen. Hans apati är blott ett hölje
kring en desperation, som när som helst kan
få våldsamt utbrott. Och utbrottet kommer
när han en dag för första gången på år får
en europeisk patient, en vit kvinna, en lady,
som begär något av honom som han är
förbjuden att göra. Hon är engelska och alltför
stolt för att be honom, hon framställer sin
begäran nyktert och halvt föraktfullt med
tolvtusen gulden som sitt argument. För
henne är han blott en läkare som alla de
andra med adress vid vilken gata som helst,
blott mera läglig, eftersom han inte känner
henne. För honom återigen är hon den första
vita kvinna, som trängt in i hans ensamhet.
Hon kunde ha bevekt honom omedelbart,
om hon kommit till honom som en
medmänniska med en bön och ett förtroende, om hon
blott för ett ögonblick omgivit honom med
sitt kvinnliga väsen. I stället behandlar hon
honom som ett själlöst instrument, en hyrd
lakej. Ali hans manlighet reser sig till
motstånd mot denna kvinnliga stolthet, han grips
av ett vanvettigt begär att förödmjuka henne
och det kommer till en våldsam
sammanstötning mellan dem. Detta tål hans nerver icke
vid, han förlorar sinnet för alla proportioner,
han löper amok i ett blint begär att äga
denna kvinna, att krossa henne, betvinga
henne. Det vore att beröva novellen dess
makabra spänning att berätta vidare på denna
passionshistoria, som slutar i grotesk tragik.
Stefan Zweig låter huvudpersonen själv i ett
anfall av psykisk exhibitionism berätta hela
förloppet. Berättaren och åhöraren sitta i
stäven på båten, som för dem hem till
Europa; det är stjärnklar natt och
passagerarna ha för länge sedan dragit sig tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
