Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Erik Asklund: Fjäril på knappnål. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja.
— Han samlade fjärilar. Jag drömde om
honom. O, det var hemskt. Han brukade
springa omkring ute vid Drottningholm om
somrarna och fånga dem med sin stora tunga
mössa. Sedan trädde han dem på knappnålar.
Det var grymt...
Han nickade. Det blev tyst mellan dem.
Han gick ut medan hon klädde sig, kom in
i skogen, gick utefter stigar i det ljusa gröna,
vaknande gräset. Fjärilar fladdrade upp vid
hans fötter, gula och röda, blå och svarta.
Små bitar av solsken lyste på tallarnas röda
stammar, skogen brann upp i solens ljus,
bländande hans ögon, förde honom djupare
och djupare in i det gröna dunklet, i mossans
tystnad, bland fåglarnas symfonier och
spillkråkornas ekande revelj. Han kände sig
ensam, ohyggligt ensam, förlorad, borttappad,
vilsegången. Tankarna var som fjärilarna, de
fladdrade bort, han jagade dem, han tryckte
snabba onda tankar mot sitt inres kvävande
djup, tankar om henne, Holger Eriksson,
den grymme unge mannen som samlade
fjärilar, trädde dem på knappnålar och
förvarade dem som troféer i ett skåp. Hur var
han? En rak, blek yngling med trotsigt
ansikte och grymma, kalla ögon. Hade hon
känt honom. Så där, som han? Älskade hon
honom? Ännu?
Sakta vände han tillbaka. Hon väntade
honom under de knotiga aplarna med små
frågor, små leenden, ömma ord och blickar.
Äppelträdens ljusa blom lyste över hennes
huvud, gula fjärilar fladdrade omkring
henne. Hon följde dem med blicken,
drömmande, frånvarande, långt borta från honom.
Så hörde hon hans steg i gruset, vände sig
om, rodnade. Han tryckte sina kalla blickar
mot hennes ögon, hon sänkte huvudet och
bakom hennes första välkomnande blickar
trängde andra fram: granskande, prövande
och främmande blickar, som liksom slet
sönder honom när de fångade honom, hans
rörelser, hans ansikte och ögon —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
