Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Rütger Essén: Rikedomens kulturfront
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmögenhetsobjekt. Den rike mannen framstod som den
levande centralpunkten i den värld som han
ekonomiskt behärskade, omgiven av prakt,
lyx, tjänare, medhjälpare och underhavande.
Han intog en för alla synlig furstlig
ledarställning i den konkreta ekonomiska
verkligheten. Han kunde vara en dugande, verksam
och välgörande ledare; han kunde också vara
en ansvarslös lätting och goddagspilt; men
han var alltid en synlig, konkret
samhällsföreteelse; han kunde knappast undandraga
sig att —- väl eller illa — fylla den rike
mannens samhälleliga och ekonomiska roll.
Denna form av rikedom lever ännu, men
den har i hög grad trängts i bakgrunden. De
moderna storföretagens
äganderättsförhållanden höra som bekant till det oklaraste av allt
oklart. Företagsledning och ägandefunktion
äro i högsta grad åtskilda; en stor ekonomisk
ledargestalt, kontrollerande värden på
hundratals millioner och ansvarig för tiotusentals
människors dagliga bröd kan vara en enkel
löntagare utan nämnvärd förmögenhet —
i varje fall utan någon som helst
förmögenhet i proportion med de väldiga värden han
kontrollerar. Och denna företeelse blir allt
vanligare inom ramen av det så kallade
kapitalistiska samhället.
Inför denna verklighet ter sig den envist
upprepade marxistiska trossatsen om den
nuvarande ekonomiska ordningens inriktande
på ”profit” och arbetarklassens därmed
följande ”utsugning” som hopplöst förlegad.
Motsättningen mellan de ”kapitalistiska” och
de ”socialistiska” hushållssystemen ligger på
ett helt annat plan. Framför allt ligger den
nämligen i rörelsefriheten och
anpassningsförmågan, vilka båda äro oändligt mycket
större vid ett ”kapitalistiskt” än vid ett
”socialistiskt” system. Praktiskt, men icke
teoretiskt, ligger skillnaden — och detta är
en oerhört betydelsefull skillnad — även däri
att den ekonomiska ledningen i ett
”kapitalistiskt” system kommer fram genom
naturligt urval i skiftande former, under det den
vid ett ”socialistiskt” ovillkorligen måste
först demagogiseras och sedan byråkratiseras.
Skillnaden ligger däremot endast i ytterst
ringa mån i den ekonomiska verksamhetens
syfte. En modern företagsledare i större skala
leder sitt företag på samma sätt om han
”äger” det, eller om han är löntagare.
”Profit”-synpunkten är ingenting annat än en
naturlig och nödvändig strävan till harmoni
med världsekonomiens allmänna
utvecklingslinje. Den ”socialistiska” hushållningen måste
i motsats härtill bliva starkt bunden av
allehanda grupp-, lokal- och isolerade
folkhushållssynpunkter.
I en tid, då världsekonomiens utveckling
stagnerar, såsom för närvarande och kanske
för lång tid framåt är fallet, tvingas
folkhushållen från en ”dynamisk”, växande ekonomi
till anpassning till en ”statisk”, mer eller
mindre stillastående dylik. Detta är ingen
nyhet: det var Europas tillstånd senast under
tvåhundra år före den industriella
revolutionen. Säger man ”statisk” ekonomi, säger
man också alltid i viss mån
”planhushållning”, det vill säga organiserad samverkan
mellan de olika produktionsgrenarna, men
man är därför ej utan vidare inne på den
”socialistiska” hushållningen. Den
”kapitalistiska” rörelsefriheten kan på mycket
väsentliga områden bibehållas, och framför allt
kan det ekonomiska livets ledning fortfarande
bli ”kapitalistisk”, det vill säga framkomma
genom ett naturligt urval utan avgörande
inverkan av politiska faktorer.
Men om egendomen blivit alltmer abstrakt
och den högre ekonomiska verksamheten i
princip bedrives i det gemensamma
folkintresset, kan man då alltfort tala om något
sådant som enskild rikedom fritt disponerad?
Jo, det kan man — och här möta vi i själva
verket en ganska väsentlig motsättning mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
