Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 53 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Abel mit der Mundharmonika” av den
mycket talangfulle Manfred Hausmann är vid
sidan av denna bok bara ett litet ännu i den
borgerliga världen hemmahörande äventyr,
men ett diktverk, som enligt vad titeln
antyder uppbäres av en barnsligt spröd
melodi. Tre pojkar från ”Vattenkanten” ta
sig ombord på en liten kutter, med vilken
de i hemlighet ge sig av från föräldrar och
ägare ut i det okända. Vi få mycket noga
besked om deras tappra manövrer vid storm
och oväder; det är en lektion i den gamla
förnäma seglingskonsten, avhållen av barn,
som klara sig utmärkt, emedan de redan ha
hållning som män och äkta kamrater.
Ombord på kuttern hamnar en flicka, som har
ett kärleksäventyr bakom sig. Av hennes
öde förstå pojkarna ännu ingenting, men
de ana, att livet har med sig helt andra
stormar och faror. Det allbekanta medlet
psykoanalys kommer icke till användning
gentemot denna lilla pubertetskris. Det ligger
kvar ett fint poetiskt skimmer över denna
ungdomliga rådvillhet och tveksamhet; den
förvissar oss om att ungdomens känsloliv
ännu kan ha en doft, och att man då skall
vidröra det lika omtänksamt försiktigt som
en blomknopp.

WALTER BAUER

Ännu en annan bunt böcker går det liksom
av sig själv att ställa ihop. De behandla
efterkrigstidens ekonomiska utveckling och
vilja vara sociala dokument, urklipp ur den
dagliga tillvaron, vilka efter behag kunna
förstoras. Här är det fråga om typbildning,
om öden med exempelkaraktär, vilka i
synnerhet i arbetslöshetens tecken kunna
multipliceras med flera stycken nollor. Hans
Falladas roman ”Kleiner Mann — was nun?” har
tillvunnit sig mycken uppskattning och redan
den melankoliska titeln har så gott som blivit
ett ordspråk. Den är ingenting annat än
historien om ett litet affärsbiträde, som så
småningom hamnar i arbetslöshet och ändå
inte får göra slut på det hela, emedan han
har sin ännu duktigare hustru och det lilla
hjälplösa barnet att svara för. Boken verkade
tilltalande genom den fina intimitet i vilken
tilldragelserna inom en obetydlig och
anspråkslös existens inbäddats. Just därför att
man kommer att fästa sig så vid dessa enkla
människor har det mer blivit en rörande
fattigdomsidyll än ett socialt dokument.
Strängare fordringar har Walter Bauer
påtagit sig att fylla med den värdefulla
romanen ”Ein Mann zog in die Stadt”, vars titel
redan betonar det upprepade, det typiska i
händelseförloppet. Namnet på denne yngre
bondson, vilken i staden finner en ny, från
jordens liv, från årstidernas växling lösgjord
existens, inpräglar sig knappast i någon
läsares minne. Denna bondskt primitiva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>