Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 54 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människa framsläpar en rotlös tillvaro, som
blir uthärdlig för honom endast därför att
hans tunga huvud överhuvudtaget inte är
gjort för eftertanke. Men barnen äro riktiga
proletärer, lika hemmastadda på
stenläggningen som föräldrarna en gång på sina
åkerfält. Föräldrar och barn leva liksom i olika
världsdelar, i helt skilda själslägen. Det
kommer inte till någon dramatisk explosion,
det kommer bara till att man långsamt lever
sig bort från varandra. Landsbygden dör
bort och staden förökar sig blott mekaniskt
med ett människomaterial som är bundet vid
maskinerna. Det är ett resignerat
konstaterande vittnesbörd, som hänför sig till den
stora, i hopplöshet och viljelöshet
nedsjunkna massan.

ERICH REGER

Med starkare temperament uppträder Erich
Reger, vilken redan genom sitt yrke som
journalist blivit polemiker; han bekämpar
inflationen, som har fortsatt också efter
valutastabiliseringen i form av ett konstlat
uppblåsande av näringslivet med främmande
kapital, såsom ett frasens och skenets
herravälde, såsom oredlig umgängelse mellan
politik och finans- eller affärsintressen. Till
försvar för sin inställning gör Reger med rätta
gällande, att en romanförfattare i våra dagar
(och i det fallet tänkte Balzac icke
annorlunda) måste vara förtrogen med börsen, med
politiken, med näringslivet. Regers första
roman ”Die Union der festen Hand” väckte
uppseende genom det mycket sakkunniga
avslöjandet av ”grundläggarmetoderna” i det
västtyska industriområdet. Hans andra roman,
”Das wachsame Hähnchen”, dessutom
benämnd ”polemisk roman”, framstår också
som ett slags reportage, eller, såsom Reger
säger, såsom en vivisektion av samtiden,
vilken måste företagas med lugn hand. Det,
som han här för andra gången går till strids
emot i en ännu mer vittomspännande och
färgrik roman, är det på innehåll tömda, sina
verkliga traditioner berövade borgerskapet,
som menar affärer när det säger ”kultur”
eller ”nation”, varvid han för övrigt medger,
att frasberusningen, den flacka entusiasmen,
det halvärliga självbedrägeriet minst lika
mycket äro med i spelet som den klart
medvetna egoismen. I denna roman kan man
upptäcka åtskilliga modeller ur det verkliga
livet, utan att den fördenskull är ägnad att
såsom nyckelroman uppväcka en indiskret
nyfikenhet. Det finns knappast en
romanförfattare som skulle ha behov att ge sig till att
uppfinna det som verkligheten redan låtit
honom finna.

Allt väsentligt författarskap i Tyskland
fordrar för närvarande, för att tala med
Nietzsche, en ”omvärdering av alla värden”.
Liberalismens, humanismens tidsålder skall
vara oåterkalleligt avslutad — den allt
förstående, allt fördragande vetenskapens, kort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>