Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Recensioner - Rütger Essén: Kontinenten i kaos - G. A.: Harold Nicolson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
recensioner
ordnad, ekonomiskt och tekniskt ödelagd —
överhuvud politiskt och ekonomiskt i kaos,
men dock rörligare och livaktigare än
någonsin.
Det är en tacksam uppgift för en spirituell
och högt kultiverad reseskildrare att göra
detta nya Östeuropa till föremål för en serie
snabba skisser som rymma allt — från
roande historietter och pittoreskt
sedeskildrande detaljer till politiska och ekonomiska
resonemang, från antikens arkeologi och
historiefilosofi till modern propagandateknik
och folkpsykologi. Överhuvud har
författaren skrivit om allt han tänkt på under sina
resor, alla idéassociationer som dagens
kaotiska verklighet väckt till liv i hans av antik
och språkstudier befruktade ingenium.
Resultatet är en hämningsfri, älskvärd, nöjsam
och kultiverad bok, journalistisk i tonen och
utan tyngd, men därför icke utan
dokumentariskt värde eller gediget sakinnehåll.
Författaren seglar med vinden, skummar ytan
och undertrycker aldrig ett hugskott eller en
spiritualitet — stundom även tvivelaktiga —
men han har ett fritt och öppet sinne, han är
fördomsfri, vaken och har en vid horisont.
Visserligen finns det en hel del väsentliga
problem i dessa gamla och nya östeuropeiska
länder som han icke penetrerat, och mer än
en gång har man det intrycket att författaren
skulle sett på sakerna åtskilligt annorlunda
om han händelsevis anlänt till en viss plats
från norr i stället för från söder, från öster i
stället för från väster, eller om han haft
tillfälle lyssna till motpartens resonemang. Men
hans bildningsgrad och allmänna
psykologiska blick stå dock på den nivå att han icke
— som svenska iakttagare i utlandet oftast
göra — motståndslöst suges med av
propagandaatmosfären. Och dessutom är han alltid
på ett sympatiskt sätt medveten om, att vi
aldrig se mer än endels.
Detta om sakinnehållet i Neander-Nilssons
sista bok. Den är ett värdefullt studiebidrag,
en intelligent skissamling och kvarlämnar
hos läsaren uppslag och öppna frågor, begär
att själv tänka och se. Den är ur dessa
synpunkter särdeles nyttig.
Neander-Nilsson har emellertid även en
annan, högst betydande förtjänst. Han är en
stilist av rang, med ett elegant, fullödigt
Harold Nicolson
Harold Nicolson: Public Faces.
Constable, London 1932. 7 s. 6 d.
Harold Nicolson är i alla avseenden en
mycket engelsk författare, inte minst i det
stycket att han bedrivit sitt författarskap en
smula som hobby: han är egentligen diplomat
och hade —- om anmälaren inte tar fel —
avancerat till legationsråd i Berlin, när han
tog avsked. Han har utgivit flera böcker, av
vilka två äro förtjänta av särskild
uppmärksamhet. Den ena är den stora biografien över
fadern, sir Arthur Nicolson (Ist Lörd
Car-nock), som slutade sin långa karriär som
permanent understatssekreterare i
utrikesdepartementet. (Av tyskarna betraktades den
äldre Nicolson som en av inringningspoli-
språk, klassiskt pregnant och samtidigt
lättflytande, en ljus, lätt raljant, men icke
flabbig stil, där språket aldrig stockar sig och
sällan blir vattenhaltigt. En sådan stil i
förening med författarens rika inre bakgrund
och snabba blick göra honom till en av vårt
lands främsta moderna reseskildrare.
Reseskildringen är icke någon förlegad
konstart. Men den behöver nydanare. Fredrik
Böök har varit den svenske banbrytaren på
området. Men det behövs flera. leke minst
därför att det nya Europa i Sverige i själva
verket är ganska okänt. Och Neander-Nilsson
har i denna bok valt världsdelens okändaste
regioner.
Slutligen har Neander-Nilsson också en
annan egenskap som ger hans böcker
personlighetsprägel. Han har ett patos, ett
humanistiskt, europeiskt, historiskt patos. Alla
moderna former av barbari äro honom
motbjudande. Måhända inlägger han ibland för
mycket kulturvärde i invanda politiska
termer av gammalborgerligt revolutionärt
ursprung och ser för litet av det levande
nydaningsbehovet bakom rörelser som förneka
denna gamla ideologis värde för samtiden,
men hans patos är åtminstone alltid äkta, och
hans förmåga att se, lära och smälta nya
intryck är frisk och levande. Detta är det
väsentliga. Rütger Essén
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
