- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
33

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Artur Lundkvist: Tropikfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tropikfärd

cigarrett. Ja, det ruskar iväg, säger han och
kastar en blick uppåt skorstenen, ur vilken
det aldrig ryker. Det ska bli skönt att komma
hem igen ett slag. Vi har snart legat ute ett
halvår. Det är ett trist liv att vara till sjöss
— likadant söndag och måndag, samma
människor, bara arbete och sömn; den mesta
tiden ser man inte annat än himmel och hav,
och man hinner knappt in i en hamn förrän
man är färdig att gå ut igen. Rederiet ligger
efter en med telegram och ser till att det inte
råkar bli någon söndag i hamn — då blir
det ju extra hamnavgifter. Jag hann just att
dricka en öl i Durban; på Mauritius bara
ösregnade det och bergen stod som en grå
vägg mot skyn. Sjöfarten är bara industri,
den som allt annat nuförtiden. Det
rationaliseras och strypes åt ideligen. När man
kommer hem skall allting vara putsat och fint
till inspektionen, man får jobba på övertid
och hinner kanske inte gå i land alis. Har
man då varit ute i ett år känns det inget
vidare att genast börja en ny resa. Är man
gift kanske man får se sin hustru som
hastigast en gång om året. Jag vet en
styrman som gick på utländska hamnar i flera år
och aldrig fick tillfälle att komma hem, men
slutligen kom han till Hamburg och då
telegraferade han till sin hustru att resa dit ner
och då var det fem år sen de sett varandra.
Vad skall man säga om ett sånt liv? Men
det är svåra tider och vad skall man göra
när man har hustru och barn; man är piskad
att fortsätta.

Han kastar sin utrökta cigarrett i havet
och måsarna skriker besviket omkring den.
Han pekar mot en båt som syns akter över.
Den går snart förbi oss, anmärker han. En
vacker båt. En tysk, tror jag. Se så fint den
tar sjöarna!

Det är varm beundran i hans tonfall.

Andre maskinisten hänger sig åt estetik.

*



I Kapstaden fiskar vi haj en söndag och
lastar vin en måndag. Hajen är endast
meter-lång, men redan med vassa tänder; den
slukar glupskt köttet av sina bröder. När vi
skär upp en av dem är den full med levande
ungar som kravlar ut på däck. Sharks ali
right! Vinet — rött eller gyllengult — göms
i gråa fat, men parfymerar dock lastrummet
med en mild vällukt.

Och skeppet går vidare.

Kapduvor navigerar mellan vågkammarna;
några albatrosser med ensligt sus omkring
glider fram som rymdens segelbåtar på
orörliga vingar. Hela stim av flygfiskar skräms
upp kring stäven, hoppar undan och regnar
ner som blanka metallbitar i vattnet. Motorns
slag känns dag och natt genom dyningen —
som slagen av ett starkt hjärta; ibland hamrar
det så lugnt i sin styrka, tillitsfullt, men
ibland liksom rasande, kämpande mot havets
stora, blinda kraft.

Hettan tilltager, fåglarna försvinner, havet
vaggar oljeblankt och lättjefullt. Om natten
lyser vattnet av mareld och maneter;
kölvattnet virvlar vitt i fosforskenet. Över
horisonten fladdrar oupphörligt återskenet av
fjärran blixtar.

Tropikhav.

Tomhet, sol, vattenångor. I många dagar
är molnformationerna de enda
bildelementen: man ser dem växa, skifta, förändras,
gjuta sitt regn i havet: en sådd i violett. Man
samlar vackra molnmönster i sin själ och
mättar sig med de glidande rörelsernas eviga,
mjuka, rytmiska dynamik. Och efteråt minns
man bara moln, ljusskiftningar, glidande
rytmer.

Ekvatorn ryker av moln och vattenångor
som ett jättelikt brygghus. Termometern inne
i hytten visar trettiosju grader; fläkten surrar
dygnet runt. En flock springare perforerar
den blanka havsytan, hoppande fram i
regelbundna leder; de har bråttom fram till

3. — B. L. M. 6.

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free