Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Artur Lundkvist: Tropikfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artur lundkvist
stäven för att svalka sig i vågsvallet och
manifestera sig i graciösa hopp. Till synes
så lekfulla hopp, men i själva verket kanske
fyllda av släktets livslidelse och utförda
intill krafternas slut, intill förtvivlans gräns.
En dag ligger havet som skrynkligt bly och
verkar oändligt åldrat. I solnedgången får
det för en minut en svag lilafärg.
En gång ser jag två fåglar, två ensamma
fåglar, singla ner mitt ute i oceanen och
gunga där tillsammans i den silkeslena
dyningen. Så olika oss människor — de har
hem och trygghet där vi har blott tomhet och
död.
En annan gång möter vi en båt som går
långt ute — en dyster oljetank, en av dessa
havets enstöringar som gör ändlösa, trista
världsresor och där folket drömmer om en
semester om tio år. Andre styrman, som har
erfarenhet av oljebåtar, berättar för mig om
dem. Det finns två slags: clean tankers och
dirty tankers; de förra tar bensin, de senare
feta oljor. Bensinen fräter sönder båtarna
efter några år, under det oljan konserverar
dem och låter dem förbli som nya.
Tankbåtarna får inte gå in bland andra båtar i
hamnarna, de har sina särskilda, avlägsna
kajplatser. När bensinen pumpas in eller ur
får inga maskiner vara i gång ombord, ingen
gå över däck med stålstift i skoklackarna.
Tankarna sluts till lufttätt och bensingaserna
ledes bort genom höga ventilrör; så arbetar
sig tankbåten över haven med sin farliga last.
Man går omkring i ständig eldskräck på
dessa båtar; förflugna eldslågor spökar i
drömmar och tankar. Mest fruktar man dock
åskvädren: en blixt ner genom en ventil och
ingen skulle undkomma — båten sprängs
sönder, bensinen flyter ut över vattnet, havet
står i brand runtomkring. Varje år blir ett
par, tre tankbåtar borta, försvinner spårlöst,
ingen vet på vad sätt. Dystra båtar med en
tryckande, hotfull stämning. Självmord före-
kommer ofta ombord. Man har -bra betalt,
tjänar en förmögenhet på några år; men vad
hjälper det, en dag skär man halsen av sig
därför att livet är outhärdligt.
Jag står och ser efter tankbåtens
försvinnande rök medan blixtarna börjar lysa i
skymningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
