Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Artur Lundkvist: Tropikfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artur lundkvist
i Nigeria exempelvis lever en svart nation på
över 18 millioner.
Denna negerkust med sina unga städer —
fruktbar, hälsofarlig, färgglödande — är
sällsynt fascinerande. Där sker just nu mötet
mellan natur och västerländsk civilisation,
primitivitet och modern teknik.
#
Vi har fått 500 ton kakaobönor ombord
och går vidare längs kusten.
En vacker kust med många fyrtorn, gamla
befästningar, öar, laguner, palmdungar, gröna
vikar. Svarta åskmoln hänger inne över land;
heta, våldsamma regn faller. Ting kommer
drivande i vattnet: gula frukter, torkade
kospillningskokor, ett dött, rostrött palmblad.
Ofta är havet färgat av sandstoft som
vindarna fört med sig eller av ruttnande
vegetation som sköljs ut av floderna: hela bälten
av rödgult och grönaktigt, med en obehaglig
lukt. Vi far förbi många svarta fiskare i
kanoter, tre eller fyra halvnakna män i varje;
de håller smala linor i händerna och fiskar
i djupet, böljorna skvalpar in i kanoterna
och de gungar i rytm med havet, nyckfullt,
vårdslöst. Vi möter dem långt från land, och
en gång kommer åskstormen som en vägg,
kall, dånande, och river häftigt upp vattnet:
vi förlorar kanoterna ur sikte bland vågorna
i regndunklet. Men de är väl vana att klara
sig i sina bräckliga farkoster.
— Kap Palmas, säger förste styrman och
räcker mig sin kikare.
Jag ser trevåningshus bland klipporna och
skeppsvrak vid stränderna. Ett varnande
fyrtorn avtecknar sig mot rymden. Liten plats
i ett ödsligt sus av havsströmmar och
passad-vind.
Nu är vi utanför Liberia, negerrepubliken,
den svarta operettstaten. Där leker frigivna
slavar U. S. A. på egen hand, väljer president
på fyra år, håller sig med parlament och
ministär. I huvudstaden Monrovia vimlar det
av officiella representanter som glittrar av
guldtränsar och grannlåt. Amiralerna trängs
på kajen, men flottan består bara av ett enda
gammalt slagskepp med rostiga kanoner och
utan maskineri. Ett djungelland utan vägar,
men kustfisket är givande och underhåller en
strandremsa med primitiva idyller. Och är
inte Monrovia ett vackert namn? Det har en
fyllighet som av frukter och mörk grönska;
i ens föreställning kastar namnet en saftig,
grönaktig dager över staden.
Många rökar ser vi stiga över Liberia,
väldiga som av skogar i brand. Man bränner
väl för att få nytt gräs eller kanske för att så
majs. Det kan också vara åskan som antänt.
Vi går in till Freetown för att komplettera
lasten med 300 ton palmkärnor. När vi
ankrar utanför på morgonen möts vi först
av en svart gentleman i en kanot; han är
iklädd hög silkeshatt, krage, slips och
ingenting mer. Tre gånger ropar han Good
morn-ing! åt styrman på bryggan men får inget
svar och då skriker han på kraftfull svenska:
Fy faen! Denna underliga figur fortfar att
paddla omkring båten hela förmiddagen, han
blandar in åtskillig svenska i sina haranger
och erbjuder sig att dyka efter slantar i
vattnet. Han kryper ur kragen och lägger
försiktigt ifrån sig hatten i kanoten. Någon
har en norsk tioöring med hål i och kastar
den. Slanten sjunker som en ljusglimt i
djupet, men han är ögonblickligen efter den.
Knappt har han fått huvudet ovan vattnet
igen förrän han med tioöringen i nypan
börjar uttala sin oförbehållsamma
uppfattning om myntets ringa värde.
Han är hamnens klovn som kan många
språk, känner alla flaggor och alla
myntsorter och tigger allting, från gamla rakblad
till höga hattar.
Freetown är den största staden i Sierra
Leone, vilket är ett gott land med odlade
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
