Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Ivar Harrie: Lysistrates skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lysistrates skald
stod envist och genstörtigt oförstående inför
det radikala genombrottet i den samtida
atenska idévärlden, där för första gången det
naturvuxna spelades ut mot det hävdvunna
och kravet restes på tankens fria prövningsrätt
gentemot auktoritet och tradition. Detta
stämmer överens med att hans ständigt
återkommande drift med Euripides som människa
och tragöd är mer än misstänkt lik den
klassiska och evigt återkommande läxan i
lamenta-tioner över litterär modernism. Så tycks
Aristophanes representera yrkesskämtarens
vulgära konservatism, oviljan mot att se
publiken distraherad av besvärliga och
ny-gjorda problemställningar, den skumögda
misstron mot folk med mager, hungrig
uppsyn, som tänker mycket. . . Hans stora konst
skulle till sist ge röst åt den kompakta
majoriteten av atenska kälkborgare, sätta
musik till deras jämmerkör vid varje försök
att rycka dem ut ur den bekväma, kvalmigt
ombonade slentrianen.
Det går inte att tänka tanken till slut. Den
vill inte stämma. Man tvingas att spana efter
någon utväg att undkomma den. Och just nu
har författaren till Molnen och Grodorna fått
en mycket beslutsam och djärv försvarare —
därtill en man vars ord har en ovanligt
självfallen myndighet. Gilbert Murray var
den ende man som Wilamowitz fann det lönt
att resonera med i frågor om det grekiska
dramat. Han är den ojämförlige kännaren
och tolkaren av Euripides’ konst. Ingen
kan ta miste på hans förtrogna kärlek till
Sokrates. I sin nya bok om Aristophanes1
vågar han det paradoxala försöket att bevisa,
att den som han kallar den Leende Filosofen,
trots allt var vän till dem båda. Det låter
svindlande — men Murray menar fullt
allvar. Han utgår från vad pedanterna gärna
glömma: att man i Aten som i England —
1 Gilbert Murray: Aristophanes. Oxford
University Press. 1933. 7 s. 6 d.
och i Norden — inte nödvändigt behöver hata
eller förakta det som man skämtar med: det
komiska, to geloion, är icke detsamma
som det ridikyla — distinktionen
betecknar just gränslinjen mellan attisk sälta
respektive engelsk-nordisk humor på ena
sidan och på den andra den latinska ättikan
med dess koncentrat i den franska esprin.
Det har aldrig förnekats, att Aristophanes
var en ärlig och from tjänare åt de
olympiska gudar sotn han driver så hejdlöst med
i Fåglarna och i Grodorna — givetvis med
den inskränkningen att det allra heligaste
blir skonat, Athena hos Aristophanes liksom
Maria och hennes Son hos medeltidens
farsörer (Gud Fader tål däremot skämt,
exakt som fader Zeus). Kunde inte Euripides
och Sokrates tänkas ha roller som svarade
mot Dionysos i Grodorna och Poseidon i
Fåglarna? Vi ha tappat många nycklar till
en rätt uppskattning av kvickheterna om dem.
Murray påpekar med ali rätt, att
skämt-bildens avsedda relation till
verklighetsunderlaget inte alis är så entydig som
kommentatorerna vanligen ta för givet. Om professor
Hägerström i den ovan fingerade revyn läte
en växel gå till protest med den motiveringen
att obligationsrätten vore vidskepelse, så
avsåges därmed inget angrepp på en
oförvitlig forskares affärsmoral, utan helt enkelt
en deductio in absurdum av ett medvetet
missuppfattat filosofem. Och om man diktade
ett muntert möte vid bägaren mellan Torgny
Segerstedt och minister Göring, så låge den
komiska poängen just i den för åskådarna
välbekanta kontrasten till det verkliga
förhållandet. På alla sådana punkter hos
Aristophanes ha de nödiga förkunskaperna
ohjälpligt gått förlorade för oss.
Men — som Murray betonar — vi veta
något om i vilken stil Aristophanes far fram
mot dem som han verkligen hatar och vill
förfölja till döds: sykofanterna, kristids-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
