Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Ivar Lo-Johansson: Maskrosorna blommar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maskrosorna blommar
Olle kunde förstå hur det var att jaga
mask-rosfjun på åkern. Han sade:
— Jag tar sikte på något av dem. Du vet
de liknar kronor. Inne hos oss sitter en tavla
med kungen och prinsessorna på. Den sitter
över sängen, där ni har Isidor. En
maskrosknopp har en nästan likadan krona som
kungen har. Jag springer fort utefter åkern.
Ibland hinner jag nästan fatt, men så fort
jag är aldrig så nära, så flyttar det på sig
igen. Då fortsätter jag bara att springa.
Jag tycker det är roligt. Jag springer hela
dagarna så.
Olle satt stilla i sängen och lyssnade.
— Tänk, vind, sade han.
Mikael såg hur hans mor bakade. Det stod
en sky av vitt mjöl omkring henne. Då
mindes han, att han inte fick andas hos
Sackéusas, och han sprang rätt ut i sommaren.
»
För Olle Sackéus blev fortsättningen av
denna sommar först ängslig av längtan. Sedan
blev den stilla av den. Han tillfredsställde
sin längtan.
Han satt och såg ut genom fönstret på
backarna, där gräset stod daggigt och liksom
nytt om morgnarna. Han såg hur vinden
gick överst på grästopparna, och han hörde
blåstens egendomliga rytm i sina drömmar.
Han var en gosse som älskade vind och han
drömde allt oftare om hur han själv sprang
i vinden. En morgon, då modern var borta,
öppnade han fönstret på glänt, så mycket
han tordes. Han stack ut handen genom den
lilla springan. Han lät huden dricka av
vinden. Då han såg modern komma, stängde
han fönstret snabbt.
— Sitt inte vid fönstret! sade hon åt
honom. Det drar litet där.
Han flyttade sig längre inåt sängen och
satte sig att klippa pappersgubbar igen. Han
lyssnade till statarbyggningens ljud, som
hördes på avstånd. Ibland kom den magra
Antea på besök. Men annars kom det sällan
någon. Handelsmännen gick förbi Sackéusas,
därför att de andra varnade. Det kom aldrig
några barn. Föräldrarna förbjöd dem det för
sjukdomens skull, och Sackéusas fick på det
viset vara för sig själva.
— Jag skulle egentligen sätta remsor för
fönstret nu, när jag skall gå ute på åkern
i sommar, sade modern. Men det behöver
så väl komma in litet luft. Sitt bara inte
i draget!
Och längre fram på sommaren, i skörden,
gick hon ut och var borta hela dagarna.
Hon ställde fram mat åt Olle och lade fram
saxen och tidningarna, som han skulle få
klippa i.
— Sköt nu väl om dig! sade hon. I kväll
kommer jag hem samtidigt med pappa.
En stund efter det att modern gått kröp
Olle närmare fönstret och öppnade det
försiktigt. Han såg Mikael springa ut mot
åkrarna. Han tänkte att Mikael nu sprang bort
och jagade maskrosfjun. Då lät han fönstret
glida upp så långt det gick och satte sig så
nära det han kunde.
Vissa dagar var det len vind, sommarvind.
Den gled nästan omärkligt förbi och
snuddade vid väggen och glaset. Den rörde
knappast vid stråna på marken. Endast
maskros-fjunen, de känsligaste av alla, rörde sig litet.
Men andra dagar var det starkare vind. Den
drev då upp dammet på vägarna och förde
det upp i en stor lur, där vinden möttes. Den
rörde upp skräpet på backen, och den gick
över gräset som en våg går. Gräset liknade
då en sjö. Olle satt och drömde hur han
gungades bort på dess vågor. Han satte sig
ännu närmare och han böjde sig nästan ut.
Ibland var det till och med blåst. Blåsten var
då en ofantlig upplevelse för honom. Han
stack ut bägge händerna genom
fönsterspringan och kände den kittlande strykningen
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
