Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Gertrud Lilja: Sanningen. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERTRUD LILJA
SANNINGEN
Sonja såg sig omkring. I hela restaurangen
fanns bara hon och Helga och ett par kypare.
Kanske en gäst till, hon tyckte sig höra en
tidning prassla inne i ett av båsen.
De fick sin mat och började äta.
— Jag såg Rolf Gillner på gatan strax
innan jag mötte dig, sade Helga oförmedlat.
— Så intressant! sade Sonja ironiskt.
—- Han tar sig bra ut. Men han är ju känd
kvinnotjusare.
— Känd? Snarare ökänd.
— Jag undrar, om det inte är synd om
honom... Hans fru var nog inte så värst
rolig. Hon tog ju barnen med sig, när de
skildes, och nu fostrar hon dem i hat till
fadern. Han lär ha varit mycket fäst vid
barnen. Säkert var han en utmärkt kamrat för
dem, den typ som barn dyrkar och lyder ...
— Någon moralist är han inte. Intet under
alltså, om barn, som är små bovar av
födseln, älskar honom ... Men jag tvivlar
på att han fick någon tid över för dem.
— För sina kvinnobekantskaper, menar
du? Jag undrar, om de är så många .’..
— Tala med kvinnor, som känner honom,
får du höra! Rolf Gillner? Han är gräslig!
Rolf Gillner? Han är ohyggligt närgången ...
Rolf Gillner? Han som jämt syns på
restaurangerna samman med tusen och en
kvinnor ... Jag kan inte erinra mig att jag hört
hans namn nämnas utan i sammanhang med
kvinnor.
— Det behöver inte nödvändigt vara
ytlighet — kanske letar han efter en själ.
Sonja skrattade.
— En själ? Vad skulle han använda den
till?
— Det är märkvärdigt, sade Helga. Du
brukar hitta försonande drag hos alla
människor — varför hittar du inget enda hos
Rolf Gillner?
— Förmodligen därför att det ges gränser
för min fantasi.
— Tror du de andra är bättre?
— Vilka andra?
— Männen. Som lever i ärbara äktenskap
av pur konvenans. Män i allmänhet är löjligt
fega. Och fåfänga. Gifter sig mannen med en
sköka, så är skökan tabu. Finns det en annan
kvinna, som gett sig åt honom i en kysk och
djup känsla, så blir hon från den stunden det
simpla äventyret, även om hans hjärta
alltjämt hänger fast vid henne. Om hans hustru,
som han inte älskar, är honom otrogen, blir
han utom sig. Om kvinnan, han älskar men
inte är gift med, sviker honom, tar han det
relativt kallt. Ty där var inte hans fåfänga
hotad av den allmänna opinionen . ..
Kvinnan har lejonmod, när det gäller att bekänna
sin älskade. Mannen har lejonmod när det
gäller att förneka sin. Och barn, födda utom
äktenskapet? Stackars ungar, om de skulle
lita på fäderna! Endast det legitima barnet
kan väcka mannens högtidliga faderskärlek.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
