Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Sven Stolpe: Renans dotterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sven stolpe
När studenten Ernest Psichari en vacker
dag meddelade sin familj och sina kamrater,
att han skulle bli soldat, väckte detta ett
oerhört uppseende. Arméns anseende var i
radikala kretsar icke synnerligen stort efter
Dreyfusprocessen, och överhuvud föraktades
det militära skrået, som under landets senare
påfrestningar så illa skött sina uppgifter.
Man misstänkte först, att Renans dotterson
tillät sig ett excentriskt skämt, och man
utlade subtilt hans känsla av övermättnad i
det hektiska parisiska kulturlivet. I själva
verket var det djärva beslutet allt annat än
en nyck. Psichari kände nödvändigheten av
en disciplin, en ordre, om han icke skulle
förgås. Han längtade till starka, primitiva
upplevelser, som kunde skänka hans
personlighet styrka och ryggrad, och han ville
bort från spiritualiteternas och negativismens
Paris. Redan på ett mycket tidigt stadium
tycks Psichari ha anat den oerhörda uppgift,
som väntade just hans egen generation.
"Frankrikes och därmed världens och
civilisationens räddning vilar på den", skrev han.
Han visste redan nu, att hans generation icke
kunde få förbli "amatörer och skeptiker", att
han och hans jämnåriga icke hade rätten att
"gå som turister genom livet". Situationen
påminner en smula om vår egen tid.
Ungdomen var utled på en frihet, som
missbrukats, och längtade till underordning, disciplin
och offer. Och vad som hos de andra blev till
vaga drömmar eller filosofiska utkast, blev
hos Psichari till handling.
Han hade också klart för sig, var han
skulle göra sin insats — i Afrika. "Det är ett
av de sista land", skrev han, "där man ännu
kan verka som soldat, och där man kan leva
militäriskt. Det är ett land, vars mark ännu
är varm av franskt blod." Det aktiva
soldatlivet var för Psichari först och främst en
via purgativa, han uppfattade öknen som ett
kloster, där hans plikt var att mogna och
komma till klarhet om sig själv i tålig
underordning under hårda pliktkrav. Men man kan
också anteckna, att Psichari var gripen av en
fanatisk krigisk nationalism. Det är icke en
sentimental humanist utan en brinnande och
ganska brutal krigarsjäl, som 1908 skriver
dessa starka och farliga ord:
"11 vient une heure oü la violence n’est
pius de 1’injustice, mais le jeu naturel d’une
åme forte et trempée comme un acier. Il vient
une heure oü la bonté mème cesse d’ëtre
féconde et devient amollissante et låche.
Alors la guerre nest pius qu’un indicible
poème de sang et de beauté. — En vérité —
nous faisions la guerre pour la guerre, sans
nulle autre idée, pour l’amour de l’art..."
Med ali respekt för den franska fredsvilja,
som före 1914 kan spåras i enstaka
diplomatiska akter, måste man nog ändå i
rättvisans namn erkänna, att i kretsarna omkring
Psichari och Henri Massis frodades en
intensiv, filosofiskt motiverad krigsvilja, som gott
kan tävla med den preussiska officerskastens!
Ernest Psichari gjorde emellertid i öknen
även andra iakttagelser och upptäckter. Bland
annat fick han en mycket stark impuls genom
sitt möte med infödingarna. En karakteristisk
episod skall belysa detta inflytande.
Vid ett tillfälle demonstrerade Psichari en
telegrafstation för en arab och menade, att
infödingarna voro vansinniga, om de ville ta
upp kampen med ett så rikt och mäktigt folk
som fransmännen. Men den interpellerade
stod ett ögonblick tyst och svarade sedan
allvarligt:
— Oui, vous autres, Frangais, vous avez
le Royaume de la Terre, mais nous, Maures,
nous avons le Royaume du Ciel.
Repliken gjorde ett ytterst starkt intryck
på Psichari, och han skriver till en vän, att
en sådan uppfattning om fransmännen borde
infödingarna under inga omständigheter få
hysa. Han tillägger:
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
