Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Ludvig Nordström: Mörksens förste stiger ned. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, goa, snälla, söta patron! Låt mej
slippa! Nog är jag en fattig, syndig
människa, som med synd född och jämväl sedan
i alla mina livsdagar, men aldrin ha ja då
brutit mot Den Högste med att ta i någe otyg!
Men det hjälpte inte. Darrande, med
ångestfyllda ögon, grönblek i ansiktet tvangs hon
fram till telefonen, och runtom stod hela
middagssällskapet, med röda ansikten och
glänsande ögon. Och där var även Tomas.
Då han såg gamla Kaj-Kajs ångestgröna
ansikte, var det, som om något vaknat i
honom, ett minne, och med ens såg han hela
sommarn: hökarna, laxarna, fiskarlapparna
i regndiset.
I samma stund hade luren tryckts i
Kaj-Kajs hand, men som hon fått den mot örat,
gav hon till ett skrik, som skar genom hela
huset, kastade luren i väggen, vände sig med
fradgande mun och tokiga ögon mot
sällskapet och vrålade:
— Jag hörde djävulen! Rädda mig! Rädda
mig!
Och hon fördes hastigt ut i köket igen.
Inne i våningen hade, genom denna
händelse, allting med ens förändrats. Herrarna
satte sig vid spelborden i patron Lacks rum,
damerna församlades i salen. Och somliga
sade:
— Tänk, om gamla Kaj-Kaj har rätt!
Tänk, hur fridfullt vi alltid ha haft det här
i Öbacka. Nio månader om året avstängda
från världen och allt dess larm, med våra
slädpartier och baler och allting. Och tänk
nu, allaredan! Sådana slagsmål i hamnen
mellan järnvägsrallarna! Och
frälsningsarmén, som går med sina röda fanor genom
stan. Och alla fritänkare och socialister, som
kommer hit och uppviglar folket. Vad skall
det bli till sist? Tänk, om Kaj-Kaj var
profetisk?
Då skrattade fru Lack.
— Du skrattar, du! sade man. Är du inte
rädd? Vet du, vad som kan hända?
— Nej, svarade fru Lack, och därvid blev
hennes mun smal, alla kunde se, att hon var
en natur, som intet kunde bryta, och Tomas’
blickar hängde vid denna mun, så olik alla
tanternas. Nej, sade hon, men jag har lärt
av min far i England, att världen är ond,
men att bara den är en gentleman, som aldrig
fruktar det onda.
Och då började alla tala om något annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
