Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Ludvig Nordström: Mörksens förste stiger ned. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telefon, det ä då inge änne än själva
natturkraften, och den, vet I, är förbannad alltsen
Adam tog å kunskapens träd där i lustgården,
och då släpptes djävulen eller mörksens
förste lös, och nu far han och regera sen
den dagen med alle sine andemakter i
världsrymden.
För va tro I, det kan komme för gott tå
tocke otyg? För i världen, ja, då hadde’nt
dom ångmaskin och ångbåtar, och då använde
folket bena sina, som Gud ha skapt till å gå
med. Men nu åk dom båt! Och nu ska dom
åke järnväg å! Och så ska’nt dom isas gå
och handla eller gå med bud, utan nu ska
dom ha telefon, görskalla denen.
Nehej, gossar, jag ska säje er, va mörksens
förste tänk! Han tänk bygge Babels torn nu
igen! Och vet I, va som kom ette de då?
Jo, syndafloden! Och si I, det är just han,
som telefon ska dra ner över oss. För I vet
det, att järn, det dra åska, de, och nu spänn
vi järnnät över stad efter stad och över land
efter land. Och då komma’ne en dag, då vi
ha spänt så myttje järn över hele jordens yta,
så all’en åska, som finns i hele himlavalvet,
dras ner, och då ta jorden eld och störtfloden
komma.
Och vet I varför? Jo, si I, det ä för
mänskernas otros och högmods och syndfullhets
och olydnads skull. För I ha fäll hört tal,
tänk jag, om’en dänn Darrwin, som ha vurti
slagen med syndens blindhet och predika, att
vi härstamma tå aperna.
Ha I nånsin sitt, att det ha vurti en ko
tå en oxe? Där si I, va’n Darrwin komma
till. Men han är förste basun före domens
dag! För djävulens rike, de ä, va han predika.
Så vaken och bedjen, gossar, och när I
höre det dundre och dåne och slagregnet fall,
för syndens å’n dänn telefons skull, då vet I,
att mörksens förste stig ner på jorden ur
himlarymden för å begynne sitt verk. Amen!
Pojkarna i småklasserna stirrade bleka och
förskräckta på den fäktande gubben, vars
hårtestar stodo som boss om huvut, men
gymnasisterna skrattade och hade aldrig haft så
roligt.
Men Tomas såg hela sommarn framför sig
med informatorn och alla de fasor denne
visat honom i farbror Darwins namn. Han
såg Kaj-Kajs ångestförvridna ansikte och
hörde hennes hemska skrik om djävulen.
Och bakom allt detta såg han moderns
stora, blå, beslöjade ögon med deras fjärran
blick.
Och hennes smala, hopknipta mun. Och
allt detta bar han hela dagen, utan att blotta
det med ett ord för någon, inom sig som
en för varje timme växande ångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
