Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Fredrik Böök: Tragedien på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
rande röst som svek i höjdlägena, de gamla
sångerna, Lermontovs "När jag hör din röst",
som Tolstoj älskat att lyssna till.
När hon hade slutat, slog Alexandra
armarna om halsen på henne och tiggde
henne att inte dö — "vad skall jag göra utan
dig?" — "Nej, nej", svarade hon tröstande,
"det kommer inte i fråga." Ett par dagar
senare, när hon satt i sin soffa, lutade hon
sig ner, och strax därefter somnade hon in.
När hennes kista bars ut från Jasnaja
Poljana, kom Alexandra ihåg Leo Tolstojs
manande rop mitt i livets högsommarglädje:
"Tanja, du vet väl att du skall dö en gång",
och hennes muntra, gäckande svar: "Vilket
nonsens! Aldrig, aldrig!"
Mitt i den rika, frodiga lyckan på Jasnaja
Poljana hade Tolstoj alltid hört
förgängelsens budskap, och på sin ålderdom hörde han
intet annat. Ur den ryska herrgårdens
patri-arkaliska idyll drog han bort, ty hans hjärta
fick icke hänga fast vid det jordiska; och
många år hade icke gått efter hans flykt,
innan själva denna idyll skattat åt
förgängelsen. Med tant Tanja dog den levande
symbolen, hos Alexandra Tolstoj, hos de många
emigranterna världen runt, glimmar ännu
minnet.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
