Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Sven Stolpe: Två tidsstudier - G. A.: Prinsessan Marias memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
bli indignerad över en så ofarlig och lustig
sysselsättning. Tvärtom — den bereder även
en motståndare ett stort nöje. Det finns många
verkligt roande poänger i Olle Holmbergs
lilla bok. Han är modig nog att stå för sin
kärlek till vitsen och ordleken.
Olle Holmbergs bok sönderfaller i tre
delar, av vilka den sista behandlar den unga
litteraturen. Den sysslar mest med
litteraturens yttre förhållanden — författarnas
utbildning, deras resor och honorar. I en not
ges emellertid också en värdering —• låt vara
förstörd av ett tryckfel. De nio författare
under 35 år, som Holmberg anser vara att
räkna med, äro följande: Botwid, Boye,
Ferlin, Gullberg, Hammenhög, Johnson,
Lundkvist, Martinson och Moberg.
Becensen-ten skulle för sin del vilja ersätta Ferlin och
Botwid med Olle Hedberg, men annars är
ingenting att anmärka på bokslutet.
Bokens andra avdelning heter "offentliga
nöjen" och angriper — fortfarande mycket
roande —- sport, film och veckomagasin.
Synpunkten är, att alla dessa företeelser uppvisa
kulturfientliga drag, vilket förefaller riktigt
om också inte så överraskande. Typisk för
författaren är däremot att dra en parallell
mellan medeltidens mystiker, som i
Gudsupplevelsen ville komma ifrån sin "Ichheit",
och biograf- och stadionpubliken. Man bör
reflektera en smula över mentaliteten och
innehållet i följande formulering: "Det
gäller nu som då inte bara att lämna jaget, utan
att lämna det för tanken på en gud, det vill
säga i ena fallet ’Gud’, i andra fallet den
milde filmtjusaren, boxningsringens
champion eller den mer eller mindre nedblodade
möderne reklampolitikern av ’förar’-typ." I
dylika satser ger Holmberg ärliga och säkert
representativa uttryck åt den mognade svenska
universitetskulturen i den döende
liberalismens tidsålder.
Slutligen skall antecknas, att bokens första
tredjedel kallas "Politik" och ger en kort
men spirituell översikt över
partiförskjutningar och politiska nygrupperingar mellan
1905 och 1925. Liksom i boken i dess helhet
är stilen här personlig, intelligent och klar.
Även en motståndare läser boken med
behållning. Lektyren kräver icke mer än en
halvtimme, men det är alldeles otvivelaktigt
"en rolig halvtimme". Sven Stolpe
Prinsessan Marias
memoarer
Prinsessan Maria: Min kamp för
tillvaron. Översättning från den delvis
omarbetade engelska editionen. Bonniers.
8: 50.
Det har naturligtvis inte varit lätt för
prinsessan Maria att skriva sina memoarer.
Även som privatperson står hon i
uppmärksammad ställning, och så gott som alla hon
skriver om höra likaledes till de
uppmärksammade och omtalade. En viss diskretion
måste hon självklart påbjuda sig, och ofta
måste hon vara diskret på just sådana
punkter, där det borde kännas särskilt
stimulerande att ha ordet fritt: när man skriver om
människor är det ju en smula besvärligt att
inte få åstadkomma så klara, realistiska och
träffande porträtt som man skulle önska. Men
i huvudsak tycks författarinnan ha övervunnit
svårigheterna: hon har verkligen blick för
folk, och hon är i stånd att skriva ganska
rakt på sak, med förståelse och säker
realism i lika delar, utan att synas obetänksam.
Denna del av memoarerna börjar med
ankomsten till Rumänien efter flykten från
Ryssland och går fram till resan till Amerika.
Det är en både intressant och omväxlande
volym, med många slags miljöer, många
slags människor och många öden. Bakgrunden
är stor och förfärlig: Ryssland står i lågor,
de av den gamla regimen som inte kunnat
rädda sig sitta i fängelse, och dödsbuden
komma slag i slag, utan att måttet på länge
blir rågat. Man får fullkomligt klart för sig
vad författarinnan haft att gå igenom, och
man kan inte undgå att fattas av beundran
för det sätt på vilket hon burit sina olyckor.
Man förstår också vad det ville säga att vara
en prinsessa i landsflykt, kommen från ett
folk som inte sågs med blida ögon. Det finns
en liten notis om att rumänska regeringen
protesterade, när drottningen tänkte avresa
till Paris i sällskap med den ryska
storfurstinnan; det är åtskilligt som döljer sig
bakom de raderna. I det gamla Grekland
ansågs landsflykten vara ett straff jämförligt
med döden. När modern historia blir till-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
