Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - S. S—e: Klinckans minnen - Georg Svensson: Ett praktverk om svenskt 1400-talsmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Det är därför med en viss tvekan en föga
till åren kommen kritiker skär upp den
berömda Klinckans minnen, av vilka första
delen just utkommit i en stor och vacker
volym. Men intrycket blir icke det väntade.
Visserligen tycks författaren i hög grad ha
dämpat sin ysterhet, när han gripit till pennan,
men hans bok är ändå ett saftigt och
originellt litterärt arbete, som man tar del av med
stor behållning. Mer än av de många
humoristiska vändningarna och det glada
spexhumöret frapperas man emellertid av bokens
många säkert gjorda människoporträtt. Man
möter här den första porträtteringen av en
hel generation naturvetare, samlade omkring
Stockholms Högskola, och man följer med
verkligt intresse den sympatiska skildringen
av den — bland litteratörer åtminstone -—
illa beryktade Retzius, den ettrige ironikern
Wilhelm Leche, de två Nordenskiöldarna, det
berörftda originalet John af Klercker ("Sir
John") m. fi. Den numera allt sällsyntare
"jarlatypen" — för att använda författarens
beundrande uttryck —- bland svenska
vetenskapsmän var den gången bättre företrädd
av bjässar både i fysisk och andlig mening
som Montelius, Andree, Einar Lönnberg och
Hjalmar Stolpe — det må vara recensenten
förlåtet om han antecknar, att Klinckan
nämner den senare som den vackraste
representant för den vetenskapliga jarlatypen han
träffat. Med någon förvåning märker man,
att Arrhenius endast skymtar — hans
fantastiska förening av vetenskaplig genialitet
med rustika vardagsvanor och germansk
rusglädje väntar ännu på sin porträttör.
Däremot meddelas många drag ur Stockholms
Högskolas redan särdeles spännande historia.
Där finns Uppsalaforskarnas nedlåtenhet mot
"den bendixonska folkhögskolan" — för att
använda ett något senare uppfunnet
smädeord -— belyst av en sammanstötning mellan
den världsbekante kemisten och
diatomacé-forskaren professor Cleve från Uppsala, som
något självsäker stiger in på den elake Leches
preparerrum på "Zotis", där just en
noshörningsmage, stor som en ballong, håller
på att fyllas med luft: "Cleve ryggade
tillbaka för hettan och stanken. Leche gjorde
en vänligt inbjudande rörelse: Var så god
och stig om, professorn, här finns möjlighet
att få se, hur det går till att bli uppblåst. . ."
Här möter man också otroliga interiörer från
de berömda inbördeskrigen på Högskolan,
kulminerande i den av Leche inspirerade
jubileumsartikeln över Retzius, kallad "Den
store bekräftaren"... Festligast är
emellertid skildringen av den "stora schismen" på
högskolan, då efter en fruktansvärd serie
intriger icke mindre än tre professorer —
närmare bestämt Arrhenius, Phragmén och
Pettersson —- samtidigt ansågo sig valda till
rektor — "alla lysande varandra i bann som
påvarna i Rom, Avignon och Pisa.. ."
Huruvida författaren är fullt tillförlitlig, då han
uppger, att årets recentiorer hade att buga
sig för samtliga de tre rektorerna, vilka
sittande vid var sitt bord i samma rum
högtidligt hälsade vederbörande välkommen,
skall här icke diskuteras; episoden är i varje
fall högst roande. Samma något tvivelaktiga
sanningsvärde men högst odiskutabla
muntrationsvärde har Klinckans berättelse om hur
Högskolan gick miste om Nobels millioner
genom just dessa strider om rektoratet.
Boken innehåller emellertid icke bara
roande interiörer från denha epok i
Stockholms och Högskolans historia utan också ett
helt knippe brokiga minnen från
författarens resor i både varma och kalla farvatten
samt från hans tyska studieår. Hela
framställningen är, det skall till sist erkännas,
präglad av en tilltalande personlig
blygsamhet, vilket gör, att man med verklig spänning
avvaktar de livfulla och laddade memoarernas
snara fortsättning. S. S—e
Ett praktverk om
svenskt
I400-talsmåleri
Henrik Cornell och Sigurd
Wallin: Uppsvenska målarskolor på
1400-talet. Almqvist & Wiksells
Boktryckeri-A.-B. och A.-B. Malmö Ljustrycksanstalt.
I de senmedeltida (1430—1530)
mural-målningarna i Mälardalens kyrkobyggnader
äger svensk konsthistoria ett av sina rikaste
områden, något att med stolthet ställa vid
sidan om eljest ojämförligt rikare länders
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
