Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Eva Berg: Sanatoriesuccé - Sven Löfgren: Afrikansk filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
sig, att den nye underläkare, som efter en
tid anländer till samma plats, är ingen mindre
än f. d. fästmannen, nu legitimerad och
ångerfull.
"Livhanken" är en mycket trevlig bok,
välgörande fri från de practical jokes med
ricinolja och dylikt, som gjorde "Köksvägen"
så åtråvärd och lämplig för Svensk
Filmindustri. Man läser första hälften glatt
överraskad och tänker: Nu börjar det nog snart.
Det gör det visserligen inte, men
uppmärksamheten hålles dock vid liv tack vare de
obligatoriska ingredienserna i en roman med
denna miljö. För dem som inte läst "Der
Zauberberg" eller "I dödens väntrum" och
inte heller komma att göra det, kan det vara
intressant att ta sig en titt på denna värld
under Sigrid Boos älskvärda ciceronskap. De
olika typerna äro väl träffade om än något
chargerade, stilen rutinerad och naturen
upplevd med en viss intensitet. Och inte ens den
mest ömhudade bevarare av decorum behöver
frukta att irriteras av några djärva
synpunkter eller opassande situationer i sällskap med
denna pålitliga författarinna. Eva ßerg
Afrikansk filosofi
Kurt Heuser: Resan till det inre. Roman.
Översättning från tyskan av Siri
Thorngren Olin. Serien Nya namn. Gebers. 4: 75.
Händelserna i Kurt Heusers roman "Resan
till det inre" gruppera sig kring en ung
lantmätares färd inåt en portugisisk afrikakoloni,
som dock inte står upptagen på några kartor.
Redan på de första sidorna antyder
författaren, att han med "det inre" inte bara åsyftar
ett geografiskt begrepp. "Det kunde betyda:
landets hjärta, och även: tingens inre, deras
hemligheter; ’och slutligen: att komma till
förståelse av sig själv i natur och tid." Som
program är detta mycket aktningsvärt.
Om han med ett framträngande till tingens
inre avsett förståelsen för det väsentliga hos
förhållanden och människotyper i ett litet
efterblivet afrikanskt kolonialsamhälle, visar
hans bok att han i detta avseende icke
arbetat förgäves. Hans skildring av den
fiktiva kolonien är redig och välskriven, och
han berör kolonisationsproblem av
allmängiltig karaktär.
Även människoskildringen har avgjorda
förtjänster, särskilt gäller detta teckningen
av bifigurerna. Den ambivalenta stämningen
mellan främlingar som mötas i vildmarken
återgives skickligt i bokens första kapitel.
En presentation av koloniens guvernör är
alldeles ypperlig, koncis och genomträngande.
Synd bara, att figuren sedan bygges ut med
en del onödigt romanmässiga drag. Ett lyckat
parti är också skildringen av den
plantagemiljö, där en alkoholiserad tysk, hans
brådmogna dotter och hans vulgärpessimistiske
assistent förnöta sina dagar.
Författaren har emellertid tydligen lagt
stor vikt vid skildringen av lantmätaren
Jeronimos bildningskamp, hans upptäckter i
sitt eget inre. För denna uppgift visa sig hans
krafter otillräckliga. Det säges åtskilliga
förnuftiga och tänkvärda ting även i dessa
partier av boken, men de äro väl inbäddade
i banaliteter, truismer och halvsanningar.
Och ingen psykologisk utvecklingslinje håller
samman dessa banaliteter med de förnuftiga
tingen till ett personligt helt. Författaren har
icke lyckats få perspektiv på gestalten, som
tydligen är ett mer eller mindre troget
självporträtt. Han tar alla Jeronimos funderingar
på allvar, och det är mången gång svårt att
veta om det är Jeronimos röst eller
författar-rösten som talar.
Antydningar ge ändå vid handen, att här
borde funnits stoff för en intresseväckande
analys. Jeronimo hör till dem som genom
kriget ryckts loss ur sin miljö och har vankat
rotlös några år, tills han nu slutligen säges
finna sig själv under arbete och eftertanke.
Det sista skedet i en sådan utveckling har
veterligen icke blivit på representativt sätt
litterärt återgivet. Men kanske har Heuser
själv det skedet ännu alltför nära inpå sig
för att kunna skildra det med genetisk
klarhet. Dessa partier av boken få därför mera
karaktären av en diffus idédebatt än av en
genomförd psykologisk analys.
Den kommer härigenom att ansluta sig till
en typ av arbeten, som de sista åren på olika
europeiska bokmarknader betänkligt
överskattats. Det är den typ av böcker, i vilka
författare på gränsen mellan ungdom och
medelålder med en litet nyfrälst överlägsen-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
