Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monica Wasastjerna: Ett kapital. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
chaufför syntes henne så absurd att den
kanske kom som ett slags befrielse. En sådan
användning av deras kapital var utesluten.
Men jag visste också att detta
trygghetstillstånd var övergående. Kanhända redan på
tåget, eller åtminstone i natt, om hon
vaknade hemma i den gula villan och plötsligt
kände att ingen fanns i rummet bredvid,
kände att hon aldrig mera skulle nå honom
på samma sätt som förr, skulle oron ånyo
komma över henne. Hon skulle glömma att
han var deras enda resurs, att de knöto sin
framtid vid hans. Hon skulle inte tänka på
vad han kunde bli och vad han kunnat bli
om Ryssland förblivit det riktiga Ryssland.
Hennes oro skulle endast gälla människan
Biba, den människa som var hennes son —
inte den framåtsträvande unge mannen och
familjeförsörjaren.
Och, tänkte jag, hade hon varit lyckligare
om Biba i stället varit några tusen,
investerade på modernt, riskfyllt sätt. Vilket kapital
är säkert? Kanske Biba är det — kanske inte.
Kaptenen skrattade också.
— En annan Pjotr. Så här. Han blåste upp
kinderna, flåsade och rullade med ögonen.
Sådan hade deras chaufför i tiden sett ut.
Fru Spitschawski sträckte ut handen och
ordnade med några tag sidenblommorna i
vasen.
— Så där, sade hon och nickade
förnumstigt. Nu är de eleganta.
Och så började vi alla äta kåldolmar,
medan regnet där ute saktade och upphörde
och en ångbåt, där två människors kapital
var placerat, fanns någonstans på havet och
småningom styrde allt längre och längre bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
