- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1934 Årg. 3 Nr 1 /
30

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Den österländska storstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÜTGER ESSEN

den drager in i sin verkningskrets, och måste
göra detta i en och samma riktning och med
ett och samma resultat. Maskinteknikens
utvidgning till de österländska samhällena
måste alltså enligt denna uppfattning leda
till att även Österns folk förr eller senare få
den ”moderna” människotypen, framför allt
förvärva nya behov, ”frigöras” från sina
fatalistiska, tidlösa åskådningar, börja tro på
”utveckling” och ”framåtskridande”, betrakta
arbetet som något kvantitativt, ett noga
avgränsat ont, och ”behovstillfredsställelse”
samt levnadsnjutning som livets ändamål.

För egen del tror jag icke denna
uppfattning är riktig. Den moderna maskintekniken
är långt mera ett uttryck för den
västerländska andens väsenskaraktär än en
universellt och likformigt verkande yttre makt.
Detta betyder att även om de österländska
folken i mycket stor utsträckning komma att
begagna sig av maskintekniken — något som
i stor utsträckning redan skett — så blir
deras mentalitet därför icke nämnvärt
förändrad. Den hittillsvarande erfarenheten synes
mig tyda på att denna uppfattning är riktig.
Men materialet är ännu för litet för
problemets allsidiga bedömande. Frågan är
öppen.

Den är också, denna fråga, ett spörsmål
av livsavgörande vikt, även — eller i
synnerhet — för de västerländska folken. Ty därav
beror deras möjlighet att ännu någon tid
hävda sin i världen vunna ställning.

De österländska storstäderna av i dag ge
en konkret belysning av detta världsproblem.
Alltid pittoreska ha dessa gamla världsorter
sedan ett eller par årtionden fått en ny, något
skrämmande lockelse. De ha blivit
världs-orons brännpunkter.

*



Städerna i den Närmare Östern, från det
bortre Medelhavet bort mot Indiens
sand

öknar och monsunkuster, spegla detta
bland-och övergångstillstånd med en särskild hetsig
skärpa:

Den heta öknen och det blåa havet,
det vilande Venedig och det orosfyllda,
av trenne världars feber hetsade Suez —
(Sven Lidman.)

Mot denna bakgrund te sig Alexandria och
Kairo än i dag långt mer som
världsmetro-poler än som exotiska turistorter. Den senare
uppfattningen är visserligen den i Europa
allmänna. Men den går över på platsen. Det
marmorvita och havsblåa Alexandria och det
ökenröda Kairo äro båda högst moderna
storstäder, både vad teknik samt vad lyx och
allsköns raffinemang beträffar. De känna sig
självfallet som världscentra. Orientaliska äro
de däremot även, utan minsta tvivel.
Köpenskapen bedrives som i ”Tusen och en natt”,
vilket verks ursprung just ligger i Kairo på
elvahundratalet, och en hetsig modern
intel-lektualism florerar vid sidan av ett
samhällstillstånd, som är fullständigt främmande för
de så kallade västerländska rättsbegreppen.

Sedan världsströmmen dragit förbi vid Port
Said och Suez möter man i Medelhavets östra
kustländer städer av en ny typ, mindre
moderna och skenbart stillsammare, men
dock rörliga i köpenskap och tankeliv på ett
sätt som alltid utmärkt dessa nejder och folk
ända sedan fenikiernas dagar. Visserligen
äro både handel och andlig odling starkt
sterila. Men nog går hjulet runt. Samtidigt
lever här ännu mycket av det förflutna.
Jerusalem ter sig ännu trots de nya radhusen
från 01 joberget som ett dürerskt kopparstick,
och Damaskus — den mest stämningsiyllda
av den Närmare Österns städer — ligger i
sin stora gröna ökenoas med blåa moskéer
och omaj adiska palats som en ädelsten i
ålderdomlig infattning. Men i de nyare
hamnstäderna Haija och Beyrouth finnes föga
av detta, däremot desto mer kåkbebyggelse,

30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free